Jokkmokk 3 juli
Vaknade av att det var varmt och fuktigt i tältet. På Kebenekaise och Nikkaluokta frös jag på nätterna i tältet. Kändes lite märkligt att nu svettas istället. Kondensfukt rann på innerväggarna. Vände ut och in på tältet och hängde det på tork. Packade lite saker i ryggsäcken och gick ner till älven för ett morgonbad. Vattnet fortfarande alldleles stilla och det var helt tyst ute. Härligt. Klädde av mig naken, gick ner i älven... och märkte att det var fruktansvärt is is is kallt. Gick inte att bada. Gick ner till knäna och benen värkte så det knappt gick att stå däri. Men jag tvålade in hela kroppen och tvättade håret. Så fick jag skölja av det så gott det gick. Satte mig ner ett ögonblick för att få bort löddret bättre. Så det blev bad till midjan i alla fall. (Fick höra sedan att det var +4 grader i vattnet).
Passade även på därute i det fria att raka benen och andra ställen.. Det var så skön känsla att få stå där vid Lule älv nybadad och naken. Solen värmde lagom skönt på kroppen. Sedan var det gott med frukost. Tältet torkade snabbt och jag kom iväg på cykeln rätt tidigt.
Cyklade ca 2 mil till Jokkmokk och det var i stort sett bara långa uppförsbackar hela vägen. Varmt och jättesvettigt. Solen stekte från en molnfri himmel. Nu slapp jag regnet och det var jag glad för. MEN kära nån vad med Broms det plötsligt kom. De surrade argsinta runt mig och försökte sätta sig och bita på mig. Större broms har jag aldrig sett. Försökte få undan dem, men det var svårt. Fick panik när någon satte sig på mig. Blev av med dem lättare när jag cyklade fort, men det var inte så lätt eftersom det var långa sega uppförsbackar nästan hela vägen. Var tvungen att gå emellanåt. Och hettan gjorde att jag blev svettig och andfådd, och då kom Bromsen på en gång!
När jag kom till Jokkmokk var det bara att försöka få tag i en flugsmällare på en gång. Måste ha något effektivt att få iväg de där köttätarna med! Köpte en röd för 22.50. Bra.
Nu är jag beredd! Min räddning resten av Norrlandsturen.
(så ful jag ser ut)
Stannade ett par timmar i Jokkmokk för att ladda mobilen, och äta något rejält, fylla på vattenflaskorna och handla mat. Och förstås det viktigaste förutom flugsmällan: DJUNGELOLJA.
Cyklade sedan vidare glad i hågen. Efter ett par mil kom jag fram till Norra Polcirkeln. Fantastiskt. Märkligt att jag stod vid norra polcirkeln, Läste på alla skyltar där om hur de räknar år och avstånd. Det var så mycket siffror och uträkningar så det blev för mycket för mig. Förstod inte hur de räknade. Det enklaste som stod där och som gick att förstå var: De båda parallellcirklarna på 66grader33/ nordlig bredd (norra polcirkeln) respektive 66grader33/ sydlig bredd (södra polcirkeln) på jorden. I områdena mellan polcirklarna och respektive poler förekommer under sommaren midnattssol och under vintern middagsmörker. Mer klarar jag inte av att ens försöka förklara för jag förstår inte det inte själv. Någon annan?
När jag stod där vid polcirkeln så kom det några turister och undrade vart jag var på väg. Vi pratade en stund. De skrattade åt min flugsmällare. En av dem tog upp kameran och fotade mig och flugsmällaren. De tyckte det var fantastiskt modigt och starkt av mig att cykla så långt ensam. Känns bra att höra.
Fortsatte den mödosamma cyklingen i hettan och bland irriterande Broms. Uppför uppför uppför. Törstig. Vattnet gick åt alldeles för fort. Måste fylla på vattnet någonstans för att klara några mil till. Flåsade, svettades, benen och ryggen värkte. Vattnet började ta slut. Bromsarna surrade hotande omkring mig. Fy så hemskt det var.
Plötsligt såg jag en skylt där det stod på Tyska och Svenska: Knivslöjd och annat hantverk, konst, café.
Jag var tvungen att ta chansen att få något gott kallt att dricka, plus att fylla på mina vattenflaskor så jag cyklade 1 km in på grusvägen. Kom fram till ett gammalt stationshus där inlandsbanan går förbi.
Kom inraglandes svettig och trött och törstig. Bad om ett stort glas kall coca-cola och kallt vatten i mina flaskor. En tysk stor och skämtsam man och hans dotter bodde där. Coca-Cola? skrattade han. Nej jag är sockersjuk så här finns bara sockerfri dricka. Han hade Cola Zero och det smakade lika bra som vanlig Cola. 5 kr för ett stort stort glas. Lilla dottern som serverade mig och fyllde på mitt vatten fick förstås 10 kr för colan. Hon hjälpte sin pappa där med försäljningen så hon fick en del egna pengar som hon sparade till något ändamål.
Jag stannade där länge och väl. Wolfgang och hans dotter var så oerhört trevliga och bjöd på sig själva. De skrattade och skojade med varandra. Och jag kände att jag var med i gänget liksom. De behandlade mig som jag var en familjemedlem. Kände mig varm inombords av kärlek till dessa två underbara människor. Obeskrivlig känsla av lycka. De gav ett så starkt intryck på mig så jag finner inte ord. Hade gärna flyttat in till dem. Vilket fantastiskt möte! Tacksam att jag fick träffa dessa underbara människor. Köpte en liten sten med hällristning på föreställande en man. Tänker med värme på dessa människor varje gång jag ser den.
Glad i sinnet och hjärtat cyklade jag vidare. Cyklade 5 mil till i hettan och bland broms som kom farandes titt som tätt. Flugsmällan var det bästa inköpet efter djungeloljan. Slog ihjäl dem eller i alla fall halvt ihjäl dem med flugsmällan när de försökte sätta sig på mig. Senare på kvällen efter jag cyklat några mil och det var ödslig skog mest hela vägen började jag titta efter något lämpligt ställe att tälta på. Stannade vid ett café som höll på att stänga. Pratade med en vänlig dansk kvinna som ägde caféet. Hon fick mig lugn och på bättre humör efter alla bromsattackerna och fäktandet efter dem. Kändes som jag varit ute på slagfält. Danskan tipsade mig om en vacker sjö där folk brukar tälta ca 1,5 mil bort. Jag var jättetrött men trampade vidare i alla fall 1,5 mil till.
Nu när det var kväll sänkte sig lugnet och tystnaden över norrland. Det är så härligt. Då blir jag också lugn. Skogen blir trolsk. Träffade på både älgar, renar och rävar tidigt på mornarn och sent på kvällarna. Jag brukade prata med dem. De blev mina kompisar eftersom jag mestadels var ensam på vägarna. Sällan det kom bilar mellan Gällivare och Arvidsjaur.
Vid 21-tiden och 9 mils trampande kom jag så fram till en lugn och fin sjö.
Jag var helt ensam. Väldigt skönt. Eller ensam var jag inte för det var miljoner mygg och några ilskna bromsar. Djungelolja och flugsmällare var det enda som hjälpte. Slog upp mitt tält i rasande fart för myggen stressade mig så hemskt. Hade tänkt sätta mig nere vid sjön och äta välbehövd mat för jag var jättehungrig. Men myggen gjorde det omöjligt att kunna sitta still. Fick äta det allra nödvändigaste.... gåendes. Sedan snabbt borsta tänderna och snabbt in i tältet. Fick ligga som en fånge i tältet och titta ut på den fina sjön. Ja ja, inget att göra åt. Låg och lyssnade på radion tills jag somnade.
