Slutirutan

Kände mig pigg och utvilad och full av energi direkt på morgonen. Packade mina saker i en rasande fart. Här ska cyklas hela dagen oavsett vädret! Tänkte jag. Tackade Tage och Marta så mycket för billig logi och gudomlig mat. Tage berättade en skröna om Piili-Einari som levde där för flera hundra år sedan och som alla i trakten känner till. Tage berättade gärna lite äventyr och annat han eller andra hade gjort. Det var kul att lyssna på. Tipsade mig om lite böcker, tack för det. Hej då Piilijärvi, hoppas vi ses igen!

Cyklade iväg mot Gällivare. Regnet och åskan hann ifatt mig men det var som tur var bara skurar. Åskan fanns bara lite runtomkring mig, men aldrig rakt ovanför. Men jag var ändå lite rädd, för man vet aldrig var det tar vägen. Jag hade tur.
När jag kom till centrum i Gällivare var det mycket folk där. De var verkligen nyfikna på mig. Pekade och log och pratade. Konsum var tydligen ett ställe att samlas på. Det var en grupp äldre herrar som stod där och plirade på mig. När jag kom dit och pratade med dem så sken de upp och då kom hundra frågor. Jag berättade vart jag varit och vart jag skulle iväg till och hur långt. De skrattade och skojade så gott med varandra och med mig. Gav mig tips om vägar och vackra ställen att se. Härligt!!! Ångrar att jag inte tog en bild på dem utanför Konsum. En av herrarna var 84 år och han cyklade dagligen, i alla fall minst 5 km om dagen,och det är bra. Han såg mycket yngre ut och var väldigt spänstig. Jag såg när han cyklade iväg... inget vinglande där inte. Önskar ni glada herrar läste detta nu. Jag blev så glad av att prata med er, ni skojade så friskt.

Cyklade vidare i regnet mot Jokkmokk. Inget vidare behagligt att cykla i regn, men jag måste chansa på att det upphör tills jag ska slå upp tältet. Kan inte stanna bara för regnets skull.
Efter några kilometer träffade jag på en cyklist! Som var på väg uppåt förstås. Efter ytterligare några kilometrar träffade jag på 2 cyklister till. De också på väg uppåt. OCH sedan ännu en cyklist... på väg uppåt.
Cyklade på starka ben hela vägen till Luleälven. Det blev 12-13 mil den dagen sammanlagt. Cyklade efter en väldigt naturskön väg. Visserligen mycket skog, men det var skönt att vara  ensam i naturen. Mycket forsar och vattendrag fanns utmed vägen. Gullliga små byar. Men bitvis bara skog, skog, skog. Ödsligt. Porjus var en idyllisk liten ort som jag cyklade igenom. Jag var alldleles för pigg för att tänka mig slå upp tältet där. Annars hade det varit ett fint ställe att stanna på.

Nu började det bli kväll och då sänker det sig ett sådant lugn över norrland. Allt blir tyst och stillsamt. Inga människor och knappt några bilar. Naturen är sådar trolskt. Underbart härligt. När jag cyklade och njöt av tystnaden så plötsligt kom det en ung kille cyklandes. Vi stannade och pratade med varandra. Han var från Tjeckien och hade cyklat ända därifrån! Jag var verkligen imponerad! Han hade varit ute och cyklat ca 1 ½ månad. Skulle vidare upp till Nordkap och sedan över till Finland. Efter det några länder för att slutligen komma hem igen. Vilken cykeltur! Han hade bara fått punka på cykeln en enda gång. Bra. Finns det hopp för att jag klarar mig. Killen var förstås på väg uppåt som alla andra. Skönt med en pratstund på kvällen. Efter regnet i Gällivare så blev det allt ljusare utefter vägen, och sedan lös solen så skönt på himlen resten av kvällen.

LULEÄLVEN
Jag fortsatte cykla genom fantastiskt vackra ställen och däremellan långa sträckor med bara skog. Kände mig riktigt lycklig. Men jag var ute efter att slå upp mitt tält på något lugnt ställe där allemansrätten gäller. Vill inte alltid till campingplatser. När jag slutligen kom fram till den stora Luleälven så såg jag uppifrån vägen att det fanns några husbilar och husvagnar parkerade nere vid älven. Egentligen hade jag mer energi kvar och hade tänkt cykla en bit till, men jag bestämde mig för att stanna vid älven jag också. Det var rätt sent ändå. Och jag ville ju upp tidigt dagen efter.

Slog upp tältet och packade in mina saker där. Tog fram mat och gick ner och satte mig allra längst ner vid älven. Solen var blek och vacker. Underbart att sitta där och äta. Mmm... vilken njutning. Några andra campare stod och fiskade i forsen.
Och plötsligt fanns inga mygg! Var väl för det inte fanns så mycket träd utan det var mest stort och öppet där. Jag saknade verkligen inte myggen!

Somnade gott sent på kvällen. Sov hela natten lugnt och skönt.