Hudiksvall 11 juli
Vackert väder när jag vaknade. Tog tid på mig att packa ihop mina saker. Gick ner till sjön och tittade ut över den. Njöt av stillheten och dröjde mig kvar vid stranden. Många tankar for genom huvudet, tänkte på alla upplevelser jag haft från Kiruna och ner, alla underbara möten med människor, alla ensama stunder i skogen och sjöar och älvar där känslan av total befrielse infunit sig. 
Att fått leva i naturen alldeles ensam utan andra ljud än trädens sus, fåglars sjungande, forsarnas brus, de stilla sjöarnas troslka skönhet, renarnas vackra väna uppenbarelse, rävarnas söta pigga uppsyn, älgarnas stolthet. Jag är evinnerligt tacksam att ha fått uppleva det.
Och när det varit tungt och kännts hopplöst emellanåt så har jag försökt stilla mig och tänkt: Ta det lugnt, ingen panik, ta en kilometer i taget så ordnar det sig. Ibland har jag stannat och bett en bön... och faktiskt straxt efter det har det hänt något positivt såsom ett trevligt möte med en inspirerande människa eller helt plötsligt en gudomligt vacker plats att hämta andan och känna friden strömma genom kroppen... som en skänk från ovan. Oförglömligt.'
I min lite vemodiga sinnesstämning ringde jag och pratade med Paul som i sådana lägen är förstående och ett utmärikt stöd. (Psykiater som han är). Annars tycker han mest att jag är galen och manisk. (vi har tyvärr ingen kontakt längre)
Tog adjö av campingvärden. Jag talade om för honom vilken fantastisk camping de har där i Hassela. Hade aldrig hittat dit om det inte var för jag varit där året innan. Trevligt och välkomnande bemötande. Familjärt och varm stämning. Hoppas innerligt att sådana där små pärlor kommer finnas kvar i framtiden. Vi är många som avskyr dessa stora "flerstjärniga" supermoderna campingar med fullt av aktiviteter och tjusiga pooler, vattenrutschbanor, dyra stugor och all möjlig bekvämlighet för dessa rastlösa turister som inte kan njuta av stillhet, ensamhet och natur. Och där barnen ska ha allt serverat i form av så mycket aktiviteter som möjligt.
Vi andra som har en kravfylld och stressig vardag med jobb och påfrestande tonåringar behöver lugn och stillhet på semestern. Vi behöver campingar som Hassela, Piilijärvi, Rännuddens camping i Norsjö, Måviken i närheten av Mjällom, Höga Kusten. Det finns andra ställen jag också kan räkna upp. För oss som behöver lugn och kunna sjunka in i meditiation... För oss som vill umgås med oss själva... För oss som vill ha tystnad från stans buller... För oss som vill slippa datorer och tv... För oss som vill slippa stressen att altid finnas tillgängliga dygnet runt... För oss som vill uppleva att vi är ett med naturen.
Nu har jag och min cykel snart gjort sitt för denna gång.
Cyklade så småningom iväg mot Hudiksvall. Cyklade utefter Hasselasjön en lång bit. Vacker natur och kunde njuta. Alltså inte bara skog och skog. Växlande omgivningar vilket var tacksamt. Backarna fortfarande jobbiga men inte lika långa och sega. När jag kommit halvvägs till Bergsjö var det vägarbeten flera kilometer. Fick gå med cykeln hela den vägen. Tog en väldig tid eftersom jag var tvungen att gå väldigt sakta med cykeln. Asfalten var uppbruten och där låg istället stora stenar! Inte grovt grus, utan verkigen stora stenar. Ville inte ha punka på cykeln den sista biten av min sträcka. Fick jag inte heller. Det fanns 50- och 70-skyltar utmed "sten"vägen! Hur kan man tro att någon bil ens kunde köra i 50?! Bilarna snarare kröp i 20 för annars stänkte stenbumlingarna upp och förstörde lacken och lyktor och rutor på bilarna. Och vem vill det? Men tack vägverket för att ni satte upp 50- och 70-skyltar ifall det skulle finnas någon dåre som ville köra fortare än 70. I så fall skulle den dåren hamnat i diket eller krocka pga krossad framruta och därmed inte skulle kunna se något!!!
Nåväl, jag tog det lugnt, kunde inte annat göra.
När jag kom fram till Bergsjö slog jag mig ner vid en vacker liten park nere vid en å eller mindre fors. Kom inte ihåg namnet. Åt min matsäck. Såg en liten flicka hoppa på stenarna i forsen. Såg livsfarligt ut. Undrar om hennes föräldrar visste om det. Innan jag åkte därifrån hade hon hoppat tillbaks till torra land.
Fortsatte den backiga och rätt tråkiga vägen fram till Hudiksvall. Hudiksvall var sig likt. Gullig stad med vatten som sträcker sig nästan ända upp till centrum.
Pappa kom och jag blev glad att se honom. Stor stor kram! Tack snälla älskade pappa för att du hämtade mig. Du ställer alltid upp när du kan.
Eftersom jag fortfarande inte hade någon längtan hem så följde jag med pappa hem till Värmdö.
Berättar mer om resan dit och hans fina ställe där. Och om reflextioner
