Älvsbyn

Ja hörni.... först jobbade jag två nätter. Tvungen ha allt packat för jag skulle till Älvsbyn direkt från jobbet på morgonen till Arlanda. Tur att jag var så trött när jag satte mig på planet (eftersom jag är så flygrädd) så jag somnade på en gång.
Sov tills jag bara hade 5 minuter kvar till landningen. Vacker vy över Bottenviken och in över till Luleå. Kändes helt underbart att vara däruppe igen. Men jag måste tillägga att jag saknade min cykel. En cykeltur är ändå en helt annan sak när man får använda sin fysik och kämpa på lite och känna att musklerna arbetar och flåset kommer igång och därmed sinnena kommer till sin rätt. Helt annan upplevelse. 
På de milen från flyget till Älvsbyn tittade jag mig omkring förnöjt och tog ett djupt andetag och kände och tänkte att nu är jag där jag vill vara. Om ni bara visste  hur skönt det är med lugnet där uppe. Jag kände det till och med fast jag satt i en bil.

Efter att ha vilat några timmar var det dags att göra någonting. Och jag är fortfarande förvånad över att jag lät mig övertalas att åka motorcykel... har haft lite skräckscenarion angående motorcyklar då jag åkt med dårar som blåst på alldleles för fort och gjort livsfarliga omkörningar så jag trott min sista stund var kommen. Men eftersom jag nu är en människa som helst vill vistas utomhus så måste jag säga att jag är glad att vi tog motorcykeln istället för bilen. Så himla skönt att känna att jag inte var instängd.


Ja ni ser vilken välputsad och komfortabel MC jag fick åka

Mmmm... så skönt att åka iväg och se bygden. Norrbotten! Bara känslan att vara där! Och jag var hos en tvättäkta norrbottning, ingen tvekan om den saken. Han var stolt över sitt landskap.
På lördagen åkte vi iväg (på mitt initiativ) med motorcykeln istället för bil en lång tur.
Var till Storforsen som var så mäktigt så mäktigt. Vi stod där och såg, hörde dånet av forsen och kände den enorma kraften. Bra med en personlig guide. Satte oss och åt medhavd matsäck på en av de utsökta rastplatserna vid forsen.
Åkte sedan vidare och njöt av naturen och fler forsar. Var till en kallkälla som var mäkta imponerande. Svårt förklara i text hur den var. Tog heller inga kort där för det var svårt få fram bilder på botten av källan. Det var botten som var det intressanta där det med fin nästan vit sand  virvlade upp och renade vattnet som kom underifrån.
Drack vattnet ur källan, och vattnet var precis lika utsökt gott som då jag besökte Kebenekaise och drack vattnet därifrån. Den som inte druckit vatten ur en sådan källa eller från forsarna däruppe i norr kan int ens föreställa sig hur gott det är.




Storforsen! Kan ni känna eller ens förstå naturens krafter!

Ja, sedan åkte vi en lång runda tillbaks till huset . Såg renar! Å vad jag har saknat dem. Och nu fick jag se flera stycken lite då och då när vi åkte omkring. Går tyvärr inte ta kort på dem med min mobilkamera eftersom jag inte kan komma tillräckligt nära innan de springer iväg. Trötta och hungriga när vi kom tillbaks till huset, men det gick lätt att åtgärda.

Samma dag jag skulle åka tillbaks hem hade jag några timmar på mig att få se lite andra vyer. Jag ville upp i ett berg och se ut över landskapet. Sagt och gjort... vi åkte till Hundberget. Jag ville helst åka motorcykel dit, men det blev bil. Inte tokigt att åka i en skön Mercedez heller. (vet inte om jag stavat rätt). Klättrade en lagom bit upp och kom fram till en perfekt platå att njuta utsikten ifrån. Så härligt att andas in luften däruppifrån! Och tänk så långt man kan se ut över landskapet fast vi ändå inte var så särskilt högt upp. Se själva och njut.




Älvsbyn från Hundberget.

Ja, inte var det roligt att åka därifrån kan jag säga.
Men nu när jag varit och bott hos en Norrbottning så märkte jag något som jag inte riktigt var beredd på. Kära nån så stor kulturskillnad! Jämförelsevis kände jag mig så väldigt mycket "storstadsmänniska".
Fast jag bor i en liten stad som Enköping kände jag ändå vilken milsvidd skillnad det var. Jag har ju tidigare bott flera år i Stockholm, och jag jobbar nu i Stockholm och älskar verkligen Stockholm. Kan inte hjälpas, men Stockholm är en stor kärlek! Jag som tycker det är jobbigt att bo i en liten stad som Enköping för att jag känner mig iakttagen och människorna här vet det mesta om de flesta. Men småorterna och småstäderna däruppe i norr då? Ja, ni kan ju bara föreställa er. Det är en sak att cykla genom Norrland som turist, men en helt annan sak att bo i en av småorterna och försöka bli accepterad och smälta in i kulturen där.
Ja, jag fick lite att tänka på kan jag säga. Vi får se hur det blir med Arjeplog där jag sökt jobb. Jag måste nog tänka både en och två gånger.

Men jag är glad och tacksam för de dagar jag fick uppleva i Älvsbyn. Tack!




Kommentarer
Postat av: Gabi

Mmmm, den var jättefin. Jag ska se till att Klas kollar på kortet sen. Just nu är han ute och mekar med vår fashionabla Volvo... =)

Vilka makalösa vyer.



Det låter som att det var bra att få komma upp & provsmaka lite på det riktiga livet. Det kan nog bli väldigt litet.. Men, vem vet, det kanske är värt det.



Kram

2008-08-26 @ 18:30:47
Postat av: Eliz





DU ÄR HELT ENKELT BÄST!!!



KRAM DIN VÄN ELIZ...

2008-08-29 @ 16:20:14
Postat av: Malin

Hej på dejj vännen, en liten norrbottning kikar in här då en liten fågel viskat i mitt öra om denna sidan, undra vem..? =)

Just nu e de såå mkt nedräkning för min del innan vi ska inta hästryggen på fredag, kan inte fatta det är sant!! Är ju så många år, o ridmuskler sedan! ;)

Hoppas du trivs som fisken i vattnet denna vecka tillsammans med världens bästa pappa, -MIN pappa! O att vi hinner få fler trevliga pratstunder du o jag, nu ska jag krypa i säng, för Äntligen har alla små skruttungar somnat o jag e riktigt färdig..

Ha de gott, kram Malin

2008-09-03 @ 22:12:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0