Pimpling, mitt nya rum, blodpalt
Det var soligt och såg ju skönt ut... men fy sjutton så kallt det var! Konstigt att när det under vintern har varit både 10 - 15 - 20... och till och med 30 minusgrader så har jag inte frusit. Men nu när det är mellan -5 och upp till +5 så fryser jag mer. Denna pimpeltävling var inte ett dugg njutbar, men envis som jag är så var jag så klart kvar till slutet. Ingen fisk och inte ens vinst på lottnumret. Men frisk luft och sol några timmar fick jag.
Saknade att ha med mig Sebastian... han hade garanterat fått fisk. Nu får jag skärpa till mig! Jag som bor här måste ju bli bättre på att få upp fisk. Det är så himla gott med fisk och här är ju paradiset för fiskare... och så har jag hittills bara fått ett enda Lake!?
Här kommer lite bilder på mitt rum som jag hyr! Jag har fått så himla mysigt där så det blir väl antagligen svårt att lämna det också i augusti när jag ska flytta in i mitt permanenta hem som ligger bara ett stenkast härifrån. Det är en underbar utsikt utöver fjällen och Hornavan härifrån... och även från mitt blivande hem.
Igår kväll tittade jag ut över fjälltopparna och konstaterade att solen syntes fast kl var 11 på kvällen! Och redan vid 2-tiden på natten börjar det ljusna. Så nu har vi snart ljust dygnet runt. Jag är helt fascinerad över ljuset här. Det är hemskt mörkt på vintern, men när ljuset väl börjat komma så går det så fort så fort. Det finns så mycket här uppe som är värt att bo här. Men visst har jag en hemsk hemlängtan ibland... så det gör ont i hjärta och själ... lappsjuka som det heter. Det kommer och går, fast för det mesta är det bra och härligt här.
Lite olika maträtter har jag förstås vågat mig på här uppe. Nu blir kanske en del chockade... men jag har faktiskt ätit Blodpalt och märgben!!! Av ren. Från att ha varit vegetarian i många år har jag sedan cykelturen förra sommaren börjat äta renkött... låter kanske konstigt och jag orkar inte förklara hur och varför här.
Jag kan säga att blodpalten var hur god som helst, men märgen var definitivt inte ett dugg god! Och vet ni att man håller märgbenen som typ en trumpet vid munnen och sen blåser man allt vad man orkar tills märgen åker ut som en "snorloska" på tallriken!!! Hur groteskt som helst! Fy så äckligt. Men nu har jag provat det i alla fall.
Blodpalten kokar. 
Märgbenen ligger redo.Detta blev jag bjuden på av min nuvarande hyresvärd och hans son. Angenäm middag och trevligt sällskap. Vet att palten inte ser god ut men det var överraskande gott! Märgbenen fick de äta upp själva efter jag provat ett par stycken.
När jag tänker tillbaks på min tid här uppe har jag varit med om så mycket härligt och spännande. Det är en helt ny värld för mig... som att flytta utomlands på nåt sätt. Spännande är det fortfarande fast hemlängtan är svår emellanåt...
Snart kommer sommaren och det ser jag fram emot!!! Cykling... vandring... fiske... tälta... naturupplevelser!!!!
Resten av påsken
Mor och son igen!
Vi blev hämtade med skoter för att ta oss fram på Hornavan. Vilken service! Det var mycket folk med på tävlingen. Den enda av oss i familjen som fick fisk var sebastian som fick ett par stycken små aborrar. Den som vann tävlingen fick 10 aborrar. Sedan delades det ut priser slumpvis till resten av deltagarna.
Min bror hade en nyinköpt Murrika som invigdes denna dag. Hade kunnat bli god mat men vi hade dålig planering och gjorde mat som tog lite för lång tid så vi åt en halvt genomgrillad mat. Men det blir väl bättre nästa gång, bättre göra mat som går lite fortare. Mysigt var det i alla fall därute i solskenet. Trevligt få träffa kollegans hela familj.
Ja ni ser väl hur härligt vi hade det! Vilken påsk! Den bästa jag upplevt hittills. Fattades bara resten av mina barn... alltså 4 stycken till!
Efter maten slog vi oss ner en stund i solen. Molly fick en egen åktur med kollegans man på skotern. Det var Mollys första riktiga skotertur frampå skotern. Innan så satt hon bak i en skotervagn, men nu blev det liksom på riktigt.
Coooolt!!! Molly har lånat mina solbrillor och poserar i bilen... Kan inte hjälpas men den här ungen har vunnit mitt hjärta totalt och hjälplöst!
På kvällen firade vi Påsk tillsammans. Vi var trötta men lyckades få till en påskmiddag och umgicks.
Vilken fantastisk vecka vi hade tillsammans. Och vilket bra avslut vi fick tillsammans. När de åkte hem blev det alldeles för tomt och ödsligt. Det värsta när jag får besök här uppe är att det blir så ofantligt tomt efteråt. Men Sebastian stannade några dagar till här uppe hos mig så det var ju skönt.
Några dagar senare när solen fortfarande värmde gott så gick Sebastian och jag ner på Hornavan och fiskade. Och vad fick Sebastian efter bara 5 minuter??? Är det en Öring?
Jamen visst!!! Han är en storfiskare min son! På den tiden han var här uppe hos mig ca 1 och ½ månad fick han Röding, några stora Aborrar på påskdagen eller annandag påsk, Öring och en Lake.
Vad fick jag? En endaste Lake... Grattis Sebastian, den här Öringen vägde faktiskt 1 kg! Och en mycket god middag blev det!
Nu är Sebastian nere i Enköping och Stockholm. Jag saknar honom. Vi hade mycket trevligt tillsammans här uppe. Tack för du var här hos din ensamma mamma!
Den 13 maj kommer min kära Mor hit och hälsar på. Då ska hon ta med både Sebastian och Hampus! Gud så roligt det ska bli! Ser fram emot det så väldigt väldigt mycket.
Jag har haft ett par tuffa veckor då jag mått psykiskt hemskt dåligt. Håller på att flytta ut ur huset som jag hyrt och det har tagit mer på mina krafter än jag hade räknat med. Jobbigt jobbigt jobbigt med separationer även om det bara är ett hus jag ska separera ifrån. Han som äger huset ska sälja det och jag är inte beredd att köpa något nus ännu här uppe. För stort steg och för mycket ansvar, så jag har hittat ett annat boende till hösten. Den här mellantiden (maj - augusti) hyr jag ett rum av en man jag lärt känna här i Arjeplog. Väldigt snällt och generöst.
Men som jag sagt så många gånger tidigare så är ju "Norrlänningar" ett ovanligt trevligt släkte som gör vad de kan för att hjälpa till.
Tack alla snälla människor som hjälper mig!!!
Påsklov!
Den här veckan gjorde vi så mycket så jag får dela upp det på ett par stycken inlägg.
Sebastian, kusinen Caroline och jag besökte Galtis i början på april. Vi hade en härlig dag tillsammans. Dessutom vill jag tacka min käre son för han lyckas utveckla min skidåkning lite då och då.
Den här dagen tog han med mig offpist... och jag var först jättearg att han "lurade" med mig ut i skogen på vansinnesfärd!
Men som vanligt när Sebastian tjatar på att jag ska iväg med honom på skidorna så slutade det med att jag inte ville åka i vanliga backarna nåt mer den dan, utan ville bara åka i skogen i lösa snön och andra roliga spår och prova på spännande åkning. Att inte riktigt veta var jag skulle hamna eller hur det skulle se ut framför mig var så himla roligt.
Varför ska jag va så rädd för utmaningar?
?!?Fast det är jag inte egentligen för jag har gjort massor med saker i livet där jag verkligen inte vet hur det ska sluta men jag gör det ändå för jag måste ha spänning och variation i tillvaron.
Sebastian och Caroline åkte Snowboard och jag skidor.
Visst är hon söt? och glad! Det är bra Caroline. Vi hade rolig åkning!
Galtis har tillräckligt bra utbud för att vara där några gånger per säsong. Och alla som varit med mig där tycker det är roliga backar. Den här dagen var inte så soligt utan rätt grått så det var svårt att se ut över Hornavan. Caroline tyckte det var vackert ändå, och backarna var utmanande.
Och här har vi lillasyster Molly.
Sebastian var snäll och gjorde en snögrotta åt det lilla charmtrollet.
Min gamla spark hade Molly roligt med. Och Sebastian var i lektagen också ett tag.
Hundarna Willy och Doris fick också följa med upp till Arjeplog. Molly och jag var på promenad en dag med hundarna.
En strålande, helt ljuvligt fantastiskt oförglömlig dag fick vi i Gauto! Här i Gauto har min bror tillsammans med mina största barns pappa (som tyvärr gick bort i början på -90). Så det kändes väldigt speciellt för Sebastian och mig att besöka Gauto bara därför. Särskilt för Sebastian förstås. Obeskrivligt vackert. Jag ska besöka detta ställe i sommar också på min cykel och tälta och fiska där. Tror Sebastian följer med då också för det är rättså troligt att Sebstian flyttar upp till Arjeplog ett tag.
Brodern, Sonen och svägerskan. Mmmm.... va jag älskar er!
Njutbart fiske!!!! Otroligt overkligt att det kan vara så varmt i solen fast det är minusgrader och snö.
Jag låg också och solade... på mitt sköna renskinn. Men den bilden visar jag inte för jag solade utan nånting på överkroppen. Inte för att jag är särskilt pryd av mig men det kanske inte är så lämpligt att ha i en blogg.
Vid den här skylten har Sebastians pappa poserat för många år sedan. Fast det var på sommaren. Så nu kändes det mycket speciellt att få ta ta kort på Sebastian vid samma skylt.
Det kommer mer.
Ha det så bra! Puss och kram!
Mars i Arjeplog
Solen värmer ordentligt på dagarna. Så här hängde snön ner över fönstren. Och så rätt som det var brakade det så jag blev livrädd när snön rasade ner på marken!
Stannade på flera ställen på vägen hem efter nattarbetet och bara njöt av allt det vackra. Jag vet att jag är tjatig om allt underbara och fantastiska här uppe. Men Arjeplog är utan överdrift precis så fantastiskt som jag hela tiden säger. Bara så svårt att förmedla för egentligen räcker inte orden till, jag är glad att jag vågade ta den stora flytten upp hit.
Korten är tagna i mars. Nu i april har det hänt lite mer. Snart är det ljust dygnet runt igen. Ser jag fram emot. Vill så gärna ut på min cykel igen och få vara ensam och upptäcka många många platser runtom kring. Men snön ligger kvar länge till så jag får ha tålamod och vänta ett tag. Dagsturer kan jag ju ta, men övernatta i tält får nog vänta tills temperaturen på natten åtminstone håller sig någon grad över 0-strecket.
Skotertur på Hornavan.
Skotertur tidigt tidigt på morgonen... killarna ska komma hem med fisk till middan har de lovat!
Jag fick också prova lite grann innan de stack iväg.
Killarna trötta innan de gav sig iväg.... men de piggnade nog på sig fort i kylan.
Sådär ja... nu är packningen med... Lycka till med både skoterkörningen och fisket!
Jajamen!!!! En skaplig Röding fick Sebastian upp. Duktigt gjort!
Nu ber Sebastian mig att skynda mig på för han är både trött, frusen och hungrig.
Han ser verkigen ut som en äkta Norrlänning tycker jag! 
Jag hade gjort iordning massor med Palt innan de kom hem. Och vi åt Palten med smör och lingon, med god aptit. Det var ur-gott! 
Naturligtvis åt vi den utsökta Rödingen efter Palten hade sjunkigt undan i magen. Gudomligt god Röding.
Katten Klas. Gänget. Jag på väg hem. Härlig dag på Galtis!
Det var så klart jättekul att träffa familjen och ett par av mina f d jobbarkompisar.
Min familj betyder väldigt mycket för mig. Nu när det är så långt emellan oss så får jag panik ibland när jag tänker på hur sällan vi kommer träffas.
Jag förstår om mina barn känner sig övergivna av mig som bara packa ihop mina saker och flytta iväg 100 mil. Jag hade en speciell relation till var och en av barnen och vi älskade att träffa varandra. Barnen har ju ingen annan förälder än mig heller att få tröst hos när livet känns hårt och orättvist. Sin mamma och pappa ska man ju ha när livet känns hårt. Och även dela glädjestunder med. Och jag är då den enda de har kvar.... och bor så långt bort så det går inte bara komma över spontant för att få prata ut när behov finns.
Men jag får göra så gott jag kan ändå. Förmodligen kommer inte jag bo kvar i lappland hela mitt liv. Fast just nu vill jag inget hellre än att bo här. Men om fem år? Hur känner jag då? Då kan allt vara annorlunda. Jag är ju trots allt en rastlös person som vill ut och se mig omkring då och då.
Resan ner till Uppland var nödvändig för att kunna lägga mycket bakom mig. Jag vill definitivt inte flytta tillbaks... inte ens till Stockholm som är enda alternativet om jag ska neråt igen.
Det var helt fantastiskt skönt att komma tillbaks till Arjeplog, den klara kalla luften och vita snön som knarrar under fötterna när man går. Och så belönades jag med Norrsken första kvällen när jag kom tillbaks. Stockholm bara blaskade och slaskade det under fötterna. Och snön var mest smutsig.
Men efter besöket i Stockholm känns det mycket skönt att kunna lägga det gamla bakom mig. Mitt f d jobb på Karolinska och Danderyd hade jag saknat så fruktansvärt mycket så det kändes jobbigt emellanåt, men nu känns det inte så längre. Jag var inte till gamla jobbet och hälsa på men känner nu ändå som att jag känslomässigt är färdig med det och kan gå vidare. Gå vidare över huvud taget med livet här uppe utan någon tanke eller känsla av att vilja tillbaks ner. (Bara barnen som jag har dåligt samvete för ibland)
Så nu trivs jag ännu mer i Arjeplog än tidigare. Nu när jag inte ens vill tillbaks till gamla jobbet så uppskattar jag även nya jobbet mer.
Mina nya arbetskamrater är verkligen lätta att samarbeta med. Sååå himla skönt att slippa höra gnäll varenda gång jag kommer till jobbet som det var på förra arbetet. När jag nu tänker tillbaks så var det faktiskt alltid alltid någon som gnällde och förstörde stämningen... Vissa mentalskötare tror de vet allt bättre än både sjuksköterskor och läkare! Märkligt! Fast de gnäller oavbrutet så stannar de ändå kvar på samma ställe som de tycker är så förskräckligt dåligt... Varför det? Det var tur att det fanns så många (framför allt timvikarier) som kunde lätta upp stämningen och som jag hade många trevliga och intressanta samtal med på nätterna när det var lugnt.
Nu är det faktiskt aldrig gnäll när jag kommer till jobbet, och jag känner mig uppskattad av varenda en här. När det kommer in akut-fall med ambulans och jag känner mig stressad så har jag fullt stöd av både undersköterskorna och jourläkaren (som jag måste väcka upp hastigt och abrupt många gånger). Det gör att det aldrig känns tungt att komma hit. Gud så skönt!
Blev inte många bilder tagna när jag var ner. De blev så mörka och suddiga för det var så disigt och molnigt hela tiden och min mobilkamera tycker inte om det. Men katten Klas som min bror Klas har hos sig ute på landet blev ju bra bilder på i alla fall.
Gamla gänget och jag. Min avskedspresent den vita mössan har jag haft stor anvädning av i Arjeplog. Många många fina minnen har jag från de här människorna. (särskilt Pär av flera anledningar) Men det är nu ett avslutat kapitel. Ingen kom och hälsade på mig heller fast flera förstås sa att de ABSOLUT skulle komma. Jag är van att de flesta är stora i orden men har liten verkstad. Ja, hejdå på er allihop!
Som vanligt träffade jag på trevliga människor på hemresan. En Göteborgare och en från Wales. De skulle upp till Arjeplog och hämta varsin långtradare som var färdigtestade och skulle köras till Göteborg. Vi pratade förstås om hur vackert det är i Norrland, och att Arjeplog är väldigt speciellt. Naturen är så gott som oslagbar. Men det måste upplevas och jag är väldigt glad att jag fått förmånen att bo här. Göteborgaren var så lustig så han tog flera kort på både mig och hunden när vi låg och sov. Med min mobil!
Äldsta sonen kom upp till mig några dagar innan jag åkte till Stockholm, och han är fortfarande kvar. Och så kom en kompis till honom upp och hälsade på några dagar också. Så i söndags var vi till Galtis och åkte skidor och Snowboard. Det var strålande sol och ett par plusgrader. Så himla härligt! Tog lite bilder förstås.
Här på vägen upp i liften.
Närmar oss toppen.
Sebastian gör sig klar för åkningen....
Stoffa är beredd....
Jag och Sebastian högst upp på Galtis.
Stoffa landar efter ett hopp i backen...
Slutet på dagen. Vi hade förstås jättekul alla tre. Roligt för mig att få sällskap ibland när jag åker skidor.
Nu ska jag hem och sova några timmar. Sedan ska väl Sebastian och jag försöka hitta på något trevligt för det är min födelsedag idag!
Här kommer mina egna bilder från Marknaden
Jag tror det är en Finsk eller Norsk Same.
Mycket vacker kvinna! Jag berömde hennes kappa och hon fick snurra runt så jag såg den ordentligt. Baktill var det jättemycket vidd i skinnet så det låg veckat. Beundransvärt arbete. Alla kläder som Samerna gör sys för hand. Även lappskorna sys för hand. Tänk den dagen jag kommit så långt! Mitt mål är ju att bli Same så småningom.
Ser ni den Samiska flaggan bakom henne?
Ja här kommer nu "hövdingen" bland Samerna. Pekka vet så väl vad alla turister vill se. Så hans renrajd är mycket väl genomtänkt. Nästan bara vita renar som man kan klappa utan att de blir rädda. Pekka går så majestätiskt genom marknaden och stannar strategiskt på några stället så alla får chans att ta kort. Jag fick höra dagen efter av honom att det hade varit en kvinna som kommit bakom honom och stoppat upp handen mellan benen på Pekka! Hur kan man ens komma på idéen? Men Pekka var glad att det var en kvinna och inte en man. Ja... så kan man ju också se på det.
Pekka har en Karesuandodräkt på sig.
Mmmm... så vacker ren. Den ser hur lugn ut som helst. Har väl vart med förr antar jag.
Nu kommer det en annorlunda ren. Den var mycket vacker också.
Här kommer Pekkas son
Två små fina samebarn. De sitter varmt och skönt. Mycket fina handsydda kläder dagen till ära.
Sin naturliga skönhet kan hon var stolt över.
Den förtjusande renkalvengår så lugnt och fint med de andra renarna. Men var är hornen?
Charmören Pekka ståtar med röd Karusoandokolt idag! Han vet vad turisterna vill ha.
Står så tålmodigt kvar tills alla fotograferat och klappat klart på renen.
Nu har vi gått in och värmt oss i Sameskolan. Och här börjar de riktigt fina Samehantverken. Inget krimskrams. Bara vackra och funktionella saker. Mycket av det förstår ju inte vi vanliga vad det är för värde i, eller vad det används till.
Den absolut vackraste klänning (eller kolt) jag har sett!!! Vem vill köpa den till mig? Jag är inte nödbedd kan jag säga.
Mina nya Samiska vänner här i Arjeplog. Det var dem jag fick följa med på renskiljningen för en månad sedan. Och den här dagen svängde de ner till Tårrajaur och hämtade mig så jag kunde följa med till Jokkmokk. Tusen tack.
Och i vår följer jag med på kalvmärkning (då är de små och gulliga) och sedan den stora flytten till sommarbetet uppe på fjället. Jag är så himla tacksam att jag får följa med dem och jag hoppas de orkar ha mig med. Jag tror jag klarar av att hjälpa till en del om de bara talar om vad jag ska göra. Kasta lasso till exempel!?!? Jag är inte rädd för att hugga i när det behövs.
Kolla in de fina handsydda mössorna. En variant av den högra ska jag sy av killingskinnet jag köpte.
Ja tack så mycket för ni tog mig med överallt på marknaden. Jag är såååå nöjd.
Innan vi åkte hem så var vi så väldigt frusna efter att ha gått där hela dagen. Då gick vi förbi deras Samiska vänner som hade en stor vagn där de sålde korv, kaffe m m... Så Ingegerd, hennes man och jag fick varsin kopp kaffe för att värma oss lite inombords. Men männen som hällde upp kaffet tyckte att Ingegerd och jag såg extra frusna ut så vi fick "medicin" i vårt kaffe. Så vi blev både varma och lite extra glada och fnittriga. Det var en bra medicin.
Eller hur?
Besök på Silvermuséet och Arjeplogs kyrka
Den rosa fantastiska kyrkan är också ett måste när man besöker Arjeplog. Familjen (och jag) konstaterade att det är en av de vackraste kyrkor vi sett! (Precis som Arjeplog i övrigt!)
Jag besökte kyrkan första gången på tredje advent. Kyrkan var nästan fullsatt. Det är även trevligt att bara sitta där en stund och betrakta. Precis innanför dörren finns en liten skön möbelgrupp att slå sig ned i. Finns även en massa böcker och CD-skivor att köpa... man stoppar helt enkelt pengar i en bössa på väggen. Ingen som kollar om man tar något utan att betala. Än så länge har det funkat bra så här! Helt otroligt tycker jag.
Härlig tur med dottern
Vacker dag med sol... men 22 minusgrader... var lite för kallt... men det gick! Vi åkte 8 km på Renberget.
Första gången dottern åker skidor på längden... riktigt riktigt duktig i spåret.
Älskar verkligen snö! Skulle vilja kunna alla uttryckssätt Samerna för snö... men ni skulle ändå inte förstå det.
Familjen på besök
Sönerna på Galtis i söndags. Underbart väder! 20 minusgrader men solen värmde jätteskönt så det var helt okej att åka.
AIK:aren Wilmer älskade åka snowboard i backarna!
Storebror Hampus åkte skidor riktigt bra fast det var ca 6 år sedan sist.
Vilken dag!!!
Isbaren på Galtis där det finns ett nyöppnat hotell och restaurang.
Vägen ner från Galtis. Vy över Hornavan.
Såhär glad är jag nu när jag har familjen här.
Nu ska jag iväg och åka skidor på Galtis igen med yngsta sonen.... Hej Hopp!!!!
Bilder från renskiljningen
Kalvmärkning.
Urskiljningen har börjat.
En ren dras till den fållan där den hör hemma enligt öronmärkning.
Vaccination sker innan renen släpps igenom grinden.
Tre Same-kvinnor som var med under hela dagen.
Jag har inga egna bilder med från slakten. Får se om jag får några bilder på min mail. Tar med de bilderna här senare i så fall. Men det kanske är många som helst inte ser de bilderna. Jag måste säga att så här efteråt är jag rädd att jag fått "men" av den upplevelsen. Har haft otäcka drömmar några nätter om slakten. Det ser rätt grotteskt ut för oss som inte är vana. Men antagligen vänjer man sig vid det också... inte vet jag. Vill ju gärna vara med på allt jag kan som händer med renarna, men blir ju inte direkt ledsen om jag inte är med på någon mer slakt!
...forts... Arjeplogsbilder
Skidåkning på Galtis. Jag var så väldigt sugen att åka i backarna. Ser ju Galtis från mitt hus!
Galtis samma dag. Solnedgång tidigt på dagen. Stor skillnad nu på så kort tid. Ljuset kommer nu allt snabbare.
Det här var det enda jag såg av min tomte för ca en vecka sedan. Nu syns den inte alls! Från början tyckte jag att jag ställde den så väldigt bra så den skulle stå fritt från snö tills jag skulle ta bort den. Nu får jag vänta till i vår.
Kom hem från jobbet halv 8 på morgonen förra veckan och upptäckte plötsligt att det var ljust så dags... kändes så härligt att få se solen så tidigt.
Sotis har lagt sig tillrätta bakom en kåsa som är formad som en... ja just det. Där låg hon bra tyckte hon! Hemma hos min tyska vän utanför Jokkmokk.
Svårt ta en bild på den underbara hunden Mimmi, samma hem som ovan. Så fort jag backade för att ta kort så flyttade hon efter. Att hon är still överhuvud taget var ju bra! När jag gick promenader med henne och min lilla Tiffy så var Mimmi överlycklig och hoppade upp och bet mig i händerna av hänförelse!
Bilder - Arjeplog - mitt nya hem
Huset jag hyr, bilden är från 29 november.
Huset nu i februari. Lite mer snö... ca 1 meter.
Vacker eldsflamma från i julas nedanför Silvermuséet.
Härbre bakom Silvermuséet.
Vägen till mitt jobb i julas.
Allé på andra sidan om mitt jobb på Luciadagen.
Skidspåret som ligger strax ovanför mitt hus.
Min favoritvy i Arjeplog.
Samma vy fast annan tidpunkt.
Min fina röda spark med ryggsäcken på. Samma ställe som ovan...
Skidåkning i spåret på Renberget.
Samma skidtur på Renberget.
På vägen hem från Renberget... solnedgång över Öberget där jag bor.
Måste dela upp alla mina bilder på flera inlägg. Jag har så många fantastiska bilder som jag vill visa, men blir lite mycket på ett och samma inlägg...
Fortsättning följer...
Jokkmokksmarknaden var jag på!
Ja!!! Det blev av. Jag är så glad att jag kom iväg på Jokkmokksmarknaden. Den var mycket större och bättre än jag hade föreställt mig. Det nästbästa jag gjort sedan jag flyttade upp hit. Det allra roligaste var förstås renskiljningen.
Åkte till min tyska vän i Tårrajaur på onsdagen och stannade ända till söndagen. Och så var han och jag på marknaden på torsdagen. Svinkallt och snöigt. Sämsta tänkbara väder, men det var så mycket att se så mina frusna fötter fick stå ut med det. Jag köpte mig ett killingskinn som jag ska sy en mössa av med hjälp av min Samiska väninna. Köpte lite annat smått och gott också.
Samerna gör mycket kläder i killingskinn.
Efter ett tag kom naturligtvis Pekka med sin Renrajd, alla renarna utom en var helt vita. Vackert som en saga när hela raden kom. Och alla människor hopades kring dem och tog kort... så också jag.
Den här flickan har både mössa och jacka i killingskinn.
Att Samerna gör kläder och skor i ren och killingskinn är naturligtvis för det är det varmaste man kan ha. Och de jobbar ute med renarna hela vintrarna och det skulle inte funka om de inte kan hålla sig varma. (fast de använder kanske inte det allra vitaste och finaste i jobbet, de har ju finkläder också) Den dagen jag var med på skiljningen var det bara 10 minusgrader och det var svårt hålla värmen de sista timmarna ute. Tänk då om det är 30 - 35 minus, kanske till och med 40 minus!
På fredagen kom min Samiska väninna och hennes man förbi och hämtade upp mig. Sedan gick vi på marknaden hela dagen, och nu hade jag klätt på mig lite mer kläder för det var ännu kallare den dagen! Vi träffade på en hel del Samer och andra som hade varit med på renskiljningen några veckor tidigare, och det var jätteroligt att prata med dem. Det är så kul att få lära känna en helt annan kultur och en helt annan värld. Jag ska göra allt jag kan för att få följa med på allt deras arbete så fort jag är ledig. (Dessutom finns det ju en del ungkarlar bland samerna) För om man gifter sig med en Same så blir man automatiskt Same själv. Tänk så fiffigt. Jag vill verkligen bli Same och jobba med renar och Samehantverk. Men det är mer en tanke än något mer. Det är inte bara att säga "hej, kan vi gifta oss för jag vill så gärna bli Same".
Mycket kallt alla tre dagarna. Men så är det på vintern här uppe.
Vacker knivslöjd.
Såna här vill jag också ha förstås.
Den här mannen var nog den som var bäst utrustad för kylan på marknaden.
Hundspann kunde man få åka. Ser roligt ut. Jag skulle själv vilja ha en draghund.
När vi gick in i Sameskolan och jag fick se alla utställningar och försäljning av hantverk och tyger, material till dräkter och allt annat de gör.... då blev jag helt betagen och ville ha precis allt jag såg! Det är så vackert med Samekläder och saker. Jag vill så gärna lära mig göra allt sådant själv. Kommer ta tid... och är svindyrt. Men har jag bestämt mig för något så brukar jag genomföra det. Det mesta hänger på viljan när man ska få något gjort. Gäller de flesta vill jag påstå. Så jag har redan börjat inhandla mig diverse material till kläder och väskor. Så nästa gång Ingegerd och jag jobbar tillsammans så ska jag sätta igång min nya karriär. Är riktigt taggad.
Igår satt jag hemma och gjorde halsband och örhängen i glaspärlor och tenntråd. Blev riktigt fint. Mycket snyggare än jag trodde. Känner mig såååå nöjd.
Nej, nu ska jag hem och sova...
God natt...... Zzzzzzzzzzz!!!!!
Vill till Jokkmokks marknad
Den här mannen var med vid renskiljningen som jag var på för några veckor sedan. Han heter Per Kuhmunen, och jag har fått en kram av honom!
Nästa vecka är det Jokkmokks-marknaden. Och det har jag sett fram emot och visste att jag var ledig då... Ja, just det... men jag var ju så klantig så utan att tänka mig för tog jag på mig en x-tra natt på fredagen. Precis mitt i hela alltihopa! Så nu vet jag inte om jag kan åka dit alls någon av dagarna. Möjligtvis tisdag - onsdag när de har den historiska marknaden. Men jag skulle helst vilja vara där på fredagen eller lördagen.
Dessutom bestämde jag med Mallan i Stockfors att jag skulle komma till henne och åka skidor lördag och söndag just den helgen. Så nu krockar allt. Jag som för det mesta har hur mycket tid över som helst för utflykter när jag inte jobbar. Ja, så nu blir det väl att vara i Arjeplog bara för det där x-tra passet jag tog på mig!
Han fryser garanterat inte!
Inte de här söta barnen heller! Och kolla den vita renen bakom! Underbar!
Om det funkar med min tyska vän i Tårrajaur så åker jag och Tiffany till honom på måndag och går på den historiska marknaden i början på veckan, så som marknaden var för flera hundra år sedan. Då har jag fått se en glimt av marknaden i alla fall. Känns tråkigt om jag inte får se något alls eftersom jag sett fram emot det här sedan jag flyttade upp. Vill gärna vara i Tårrajaur några dagar också för det är så väldigt skönt därute i skogen vid Inlandsbanan.
Så himla typiskt mig att alltid säga "ja" så fort det behövs hjälp på jobbet. Var likadant på förra jobbet. Men jag hoppas jag är uppskattad för min "Florence Nightingale-anda"!
Skidåkning
I lördags hade jag en sån där perfekt dag. Vaknade tidigt på morgonen och lyssnade på Naturmorgon på P1 och drack kaffe i sängen.
Tog sedan på mig turskidorna och ryggsäck, och lilla hunden Tiffany fick följa med ut i skidspåret. Åkte ca 3 km med hunden springande brevid och det gick riktigt bra för henne att hänga med. Tiffany är ju ändå 10 år men man skulle kunna tro att hon är unghund för hon tycks orka väldigt mycket. "Sådan matte sådan hund" heter det ju.
Sedan var det dags att göra en liten test... jag stoppade ner hunden i ryggsäcken för att kolla om hon accepterade att sitta kvar där medan jag åkte skidor. Alltså... hon gillade det inte så speciellt, men hon satt kvar de återstående 2 kilometrarna! Bra då vet jag det... då kan jag ta med henne när jag ska ge mig iväg på längre turer. Ibland är det lite jobbigt att lämna henne hemma ensam, så det är bra att hon kan föja med så slipper jag känna mig stressad över det.
När vi var nästan hemma så ringer min mobil. Jag fick skjuts till Galtispouda! Så glad jag blev!!!
Så jag bara böt skidutrustning helt enkelt. Gav hunden mat och tog med mig grejer för några timmar i slalombackarna.
Så sedan åkte jag nerför backarna på Galtis... ooo så härligt!
Tog liften upp på toppen... å kära nån... vad händer? Jo, det är så fruktansvärt tjock dimma däruppe så jag såg bara ett par meter framför mig! Ingen annan människa fanns där... bara jag. Åt vilket håll skulle jag åka? Såg i stort sett ingenting! Eftersom jag med mycket möda kunde se ett par meter framför mig så försökte jag följa pistspåren. De hade ju faktiskt pistat backarna på morgonen och spåren kunde jag alltså följa. Och neråt gick det i alla fall. Men ni kan ju tänka er att stå på ett par skidor och famla i mörkret! När jag kom lite längre ner så blev sikten bättre, men jag visste knappt var jag var nånstans. Men huvudsaken var att jag kunde se något i alla fall. Ja kära nån... det är inte första gången det händer. Har gjort liknande i Sälen för några år sedan, men då hade jag åtminstone sonen som sällskap så då kändes det lättare. Nu var jag rätt utsatt kände jag eftersom jag var helt ensam och aldrig hade varit där högst upp förut!
Sedan fortsatte jag åka högst uppifrån. Var ju rätt kul att åka i blindo tyckte jag sedan. Lite spänning är ju kul!
Imorgon är det lönedag så då ska jag åka till "storstan" Arvidsjaur så jag kan handla lite skidkläder på Intersport.
Ha det bra allihop!!! PUSS OCH KRAM!!!
En liten glimt av Arjeplog
Så här vackert är det hela vintern i Arjeplog!
Här är vägen till mitt jobb på Vårdcentralen.
Varje gång jag går utanför dörren förundras jag av hur vackert det är här och hur skön luft det är. Går långpromenader en eller två gånger om dagen utom när jag jobbat på natten. Oftast går jag längre sträckor än jag tänkt bara för det är så skönt ute. Och jag har inga tider att passa när jag inte jobbar så det är skönt att vara ute ett par tre timmar åt gången. Och vackert är det överallt så det är bara att gå utanför dörren och välja riktning.
Ser fram emot våren då jag kan ta fram cykeln och upptäcka lite mer runt Arjeplog. Ska även ta mig tid att vandra en bit på Kungsleden i sommar. Kan ta bussen som går mot Norge och hoppa av den och vandra några mil upp mot fjället. Det är så mycket jag vill se och uppleva både på cykeln och till fots så jag vet inte om sommaren räcker till.
Puss och Kram!!!!
Lite mer
Här kommer en liten uppdatering. De flesta av er som följt mig här på bloggen har antagligen gett upp läsandet och det kan jag förstå eftersom det inte blir mycket bloggande nuför tiden.
Har kommit helt av mig när jag inte sett till att skaffa bredband hemma. Men är nog på gång snart tror jag.
Hur som helst så trivs jag för det mesta alldeles förträffligt här uppe. Har i alla fall inte längtat tillbaks till det grå trista Uppland en enda gång än så länge. Underbart med snön och kylan här uppe. Njuter varenda dag av långa promenader och skidåkning. Har hittat ett annat skidspår (än det som finns utanför mig) ett par km längre bort som är mycket roligare och skönare att åka i. Visat sig att de flesta Arjeplogsborna åker i just det spåret som ligger på Renberget.
Har hunnit besöka Galtispouda för ett par veckor sedan och åkt nerför backarna där. Det var mycket mycket härligt. Utförsåkning är ändå det allra roligaste jag vet. Skulle åkt dit i helgen som var också men hoppade in och jobbade extra då den nattsköterskan blev akut sjuk. Hjälper ju gärna till om jag kan som den äkta Florence Nightingale jag är!
Men nästa helg ska jag se till att ordna skjuts så jag kan susa nerför backarna igen.
En av mina medarbetare på natten är en Samisk kvinna och det är så roligt att ha fått kontakt med henne. Jag är jätteintresserad av Samisk kultur på alla sätt. Så vi har suttit på nätterna och pratat mycket, jag har tusen frågor och hon svarar gärna på allt. Så förra tisdagen fick jag följa med Ingegerd och hennes man på renskiljning. Det var oerhört spännande och fantastiskt härligt att få vara bland tusentals renar och hjälpa till. Hade bara tänkt vara med och titta på men det blev så att jag högg in och hjälpte till så gott jag kunde. Ni kan inte ana så stort och mäktigt det kändes för mig att få vara med om detta!
Först gick vi i den stora inhängnaden där de kastade lasso och fångade in kalvarna som inte blivit märkta än. (Har tagit bilder på hela denna dag, men kan inte få med de här eftersom jag lånar dator på biblioteket och kan inte lägga in bilderna från mobilen här men ni får hålla tillgodo med en annan bild jag hittade). Efter kalvmärkningen var det dags för skiljningen. Då motades några hundra renar åt gången in i en mittring. Varje sameby hade varsin fålla med grind dit man drog sina egna renar. Och sånt har jag aldrig sett förut. Så efter ett tag när jag förstod hur det funkade så började jag hjälpa till att hugga tag i renarnas horn och dra dem till vår fålla. Fantastiskt. Känner mig stolt att jag var till nån nytta om än i liten skala. Fast det var inte lätt att hinna med och se märkningen i öronen snabbt och sen försöka kasta sig över renen så jag lät Ingegerd titta efter märkningen och gjorde sen som hon sa åt mig. Sedan medan renen hölls still i hornen vid grinden så stog Ingegerd beredd med vaccinationssprutan och efter ett stick i nackskinnet så släpptes renen in i "vår" fålla. Så fortsatte det så hela dagen. Det var flera tusen renar som skulle skiljas och vaccineras, och några till slakt. Så jag var med och drog flera hundra kilo ren den dagen. Vi hade en stor eld tänd inne i vår fålla där vi värmde mat och kokade kaffe. Det var helt underbart att få vara ute från tidig morgon till sen kväll. Sist av allt när vaccineringen och skiljningen var klar så var det slakt. Jag tänkte att jag skulle slippa vara med och se det. Men Ingegerd tog så glatt med mig bort till stället där de slaktade. Och jag bet ihop och följde med. Oj oj oj... fattar inte att jag klarade av det! Tittade på 4 av deras renar som slaktades. Allt ifrån att de skar huvet av renen så blodet forsade ut på marken... till att renen las upp på rygg på en ställning och bröstkorgen sågades itu och inälvorna togs ur... till bakbenen skars av... till renen hängdes upp och mer blod rann ut... till renen flåddes och skinnet las ut på marken!!! Fattar ni att jag klarade av att se allt detta utan att svimma? Men jag tänkte hela tiden att renarna hade haft ett bra liv och sedan avlivades snabbt. Och dessutom är det ju Samernas levebröd. Inte kan de ha allt detta hårda och krävande arbete bara för skojs skull. Klart att renarna ska slaktas, det vet jag ju. Så jag stog pall för hela proceduren. Någon av renarna som slaktades hade jag själv dragit fram till fållan för slaktdjuren. Ja, ja sånt är livet. Är i alla fall glad att jag fått vara med om detta. Och det har gett mersmak för Samernas liv. Vill följa med på mer av deras arbete. I vår ska de flyttas till sommarbetet och det blir långt långt långt. Ska se till att jag kan vara med på det då.
Tycker Sameslöjd är fantastiskt fint också, så Ingegerd ska lära mig lite sånt hantverk. Ska sy mig en renskinnsväska, så nu ska jag inhandla allt vad jag behöver till det och så ska jag få hjälp av Ingegerd så det blir snyggt och bra.
Ungefär så här såg det ut. Lika många renar och lika mäktigt i verkligheten som på bilden.
Ja, det var allt för denna gång. Får väl se framöver hur mycket bloggande det blir. Är nöjd med livet här uppe och är ute så mycket jag kan. Så skönt att vara utomhus här uppe, mår väldigt bra av det.
Ha det så bra allihop!!!!
Arjeplog
Snart bott i Arjeplog en vecka. Resan upp var så klart rätt jobbig, men gick ändå bättre än förväntat. Det var efter Lycksele som vi började märka av den riktiga vintern på vägarna.
Pappa och min äldsta bror åkte i lastbilen. Jag, mamma, min äldsta dotter, svägerskan och lilla Molly åkte bil. Molly som bara är 4 år var så himla duktig! Nästan inget gnäll alls.
När vi kom fram till huset så fick vi in alla möbler och kartonger m m på 45 minuter! Bra jobbat av oss. Det snöade och hela landskapet inbäddat i vit snö och träden vitfrostiga som om de var sprayade med snöspray. Vackert vackert vackert!
Jag har inte skaffat internet hemma än, och vet inte när det blir av heller. Får försöka blogga lite när jag jobbar... som nu. Så det blir inga bilder infogade för tillfället om jag inte hittar några bra på internet.
Hunden Tiffany tyckte det var för kallt de första dagarna och kunde knappt gå ute på den iskalla marken. Men jag har köpt tassalva som hon har på trampdynorna så nu går det bättre. Hon klarar gå allt längre promenader.
Jag har ett elljusspår i skogen ovanför mitt hus. Där har jag åkt skidor ett par gånger. Väldigt skönt och avkopplande alldeles ensam i spåret.
Jobbar nu min tredje natt. Jobbet är väl inte riktigt som jag hade förväntat mig. Var inte helt medveten om att jag har hand om ett akutintag där precis vad som helst kan komma in! Känns läskigt eftersom jag aldrig jobbat med akutvård tidigare förutom akutpsykiatri förstås.
Jag har hunnit känna både lyckorus och panikångest under veckan som gått! Landskapet oerhört vackert och det känns overkligt att jag bor här. Det är så vackert med det vita snölandskapet och fjäll och sjöar runtomkring mig! Ofattbart att jag bor mitt i det här fantstiska "julkortsmotivet".
Men emellanåt undrar jag hur sjutton jag kunde vara så dum och lämna alla mina barn nere i Uppland, och ett superbra jobb i Stockholm med arbetskamrater som jag mestadels trivdes utmärkt med!?!Och sedan tro att jag ska klara bo och bli accepterad i ett ännu mindre samhälle än Enköping?... Ja, nu är jag här och nu är det bara att ta seden dit jag kommit.
Skulle verkligen bli väldigt glad om någon kommer och hälsar på mig snart! Efter jul och nyår t ex.
Hela januari och februari så bor det dubbelt så mycket folk inne i Arjeplog för då kommer det ett par tusen testbilsförare hit. Och då lever hela Arjeplog upp har jag hört av mina arbetskamrater! Finfint... då ska jag passa på att mingla med folket på kvällarna när jag är ledig. Testförarna kommer hit från många olika länder. Låter mycket trevligt tycker jag så det blir lite fart här i byn!
Tyvärr händer det en del olyckor också så jag får vara beredd att ta emot testkillarna här på vårdcentralen också.
Efter nyår öppnar de skidbackarna på Galtispouda. Blir också bra så jag får slänga mig i backarna på helgerna.
Hela julveckan är jag ledig. Är oerhört tacksam att jag blivit hembjuden till en tysk man och hans dotter utanför Jokkmokk som jag träffade när jag cyklade i somras. Jag har skrivit och berättat om det mötet i bloggen tidigare. Känns väl lite konstigt att komma hem till dem som jag bara har träffat ett par timmar i somras, men de båda var så fantastiskt öppna och behandlade mig som en vän redan då. Ville nästan inte cykla ifrån dem för vi hade så trevligt kommer jag ihåg.Så det ska bli kul hur som helst. Bara jag hittar vilken buss jag ska ta... inte så lätt med kommunikationerna här uppe.
Saknar mina barn oerhört mycket. Har inte bott utan barn sedan 1981 så det känns lite tomt och konstigt. Men jag visste från början att det skulle kännas så emellanåt. Och det gör det antagligen för alla föräldrar när barnen flyttar hemifrån. Fast nu blev det liksom jag som flyttade ifrån dem på nåt sätt!?
Dottern som bor i Spanien är uppgiven och missnöjd med Sevilla på flera olika sätt. Hon kommer med all säkerhet och hälsar på om/när hon får råd. Hoppas hoppas hoppas det blir snart.
Det var allt för denna gång. Hoppas jag kan blogga bättre framöver och bifoga lite bilder. Och att jag framför allt får upp gnistan lite mer än jag har just nu.
Stor kram till er alla! Hör av er!
Sista nattpasset innan flytten
Skriver inte så mycket mer om det, visar bilder på dem jag arbetade sista natten med.
Stort tack till er båda för de här åren!
Jättetack till dig också!
De här killarna har kämpat med mig och mina kollegor i många besvärliga situationer. Vissa nätter har varit mycket mycket jobbiga. Men många nätter har vi också hunnit prata om både livet, och hur drabbade vissa människor är för vi har arbetat med väldigt utsatta plågade människor som vi försökt hjälpa så mycket vi bara kunnat. Alla har vi gjort vårt bästa för att patienterna ska få bästa vården.
Att vara nattarbetare är verkligen speciellt.
