Äventyrsbadet Piteå
Förra helgen åkte vi till Piteå. Ville så gärna visa Fanny hur fin stad det är. Vi tältade vid Västra Kajen som är en relativt nyöppnad camping nästan mitt i stan. Mycket trevligt där. Och gångavstånd till centrum.
Vi gick i affärer och handlade lite. Fikade på ett mysigt café där det var mycket "fair trade" produkter och fiffiga söta återvinnings-saker att handla. "Krokodil" heter stället ifall någon vill ha tips på ett annorlunda café.
På kvällen åt vi på en restaurang som ligger vid campingen där inredningen gick helt i "skeppstema". Mycket trivsamt.
Det var ju värsta fotbollshelgen där då, s k "Summer games". Då kommer det hur många fotbollslag som helst från alla hörn och kanter både i Sverige och utomlands ifrån.
Här är jag morgonen efter och försökte sola lite medan jag drack mitt morgonkaffe. Sol var det men alldeles för blåsigt så jag tog skydd bakom ett släp som stod parkerad vid vårt tält.
Fanny hade svårt att sova i sitt tält på natten för tältduken prasslade så högt i den hårda blåsten.
Efter vi packat ihop våra saker stack vi iväg till Pite havsbad och roade oss på äventyrsbadet.
Vi började med varmt bubbelbad.
Sedan simmade vi i bassängens strömmar, och så kunde man simma ut genom en liten glugg. Det var jättekallt vara därute så André fick snabbt ta ett kort så vi kunde simma in igen. Hutter hutter...
André slängde sig iväg på rygg vid en bubblande och sprutande minifontän.
Fanny och jag i vattenfallet. Den är jätterolig att åka i. Och bra som lite uppvärmning innan man åker de lite häftigare sakerna som vattenrutchbanan och "vasken". Vi är lite grann som barn för vi måste hålla för näsan när vi åker. Visst är vi söta?
Det här var egentligen första bilden André tog på oss där vi åkte lite mer okontrollerat nerför. Landningen var inte så tjusig precis.
Här kommer Fanny ut från röret och ner i "vasken" eller "toastolen" där man åker runt runt ett par varv innan dyket ner i hålet. Den är riktigt riktigt rolig att åka. Jag hörde hur Fanny skrek i röret precis innan hon kom ut i vasken. Det går nämligen rätt snabbt och brant alldeles innan man kommer ut.
Här kommer jag susande.
Nu kommer lite roliga bilder på mig och Fanny när vi simmar under vattnet och André tar kort på oss. Det var jätteroligt att bli fotograferad under vattnet för man ser inte riktigt klok ut men ändå så roligt att få skratta åt sig själv. Fanny håller duktigt för näsan.
Och jag har svårt att titta under vattnet, och så blåser jag alltid upp kinderna som ballonger. Urfult!
Oj oj oj så vi försökte koncentrera oss att simma rätt och försöka posera!!! hi hi hi...
Fanny ser verkligen mer normal ut och lyckas titta in i kameran. Duktigt Fanny!
Vi hade det jätteskönt där på badet, och framför allt roligt.
Efter badet åkte vi till Öjebyn som ligger strax utanför Piteå. Där var det marknad så vi hittade lite bra-ha-saker där.
Öjebyn är en sån där gammal gullig by med timmerhus tätt ihop och med smala gator. Sådär idylliskt fint.
Kolla på Fannys blogg, hon tog nog några fina bilder på kyrkan, och så är det någon fin bild på henne utanför något av de gulliga husen.
www.fannyboren.blogspot.com
Märkforsen
En dag i slutet av juni åkte vi iväg till Märkforsen som ligger några mil mot Gauto. André och jag var där tidigare på våren bara för att äta medhavd matsäck en dag då vi var och fågelskådade i sjöarna vägen fram till Gauto och Adolfström. Och när jag sedan läste lite grann om Märkbergets naturreservat så skulle det vara väldigt rikt på blommor, bland annat orkidéer.
Så nu åkte vi iväg igen och skulle hålla utkik efter orkidéer och även få se Märkklyftan som är som en Kanjon.
När vi kom fram till Sikselet så stannade vi och drack lite kaffe. Här spanar Fanny in ett par Lavskrikor som hoppade omkring i tallarna alldeles intill oss. De är verkligen söta! Så himla nyfikna av sig. Alltid när man är i "gammelskogar" kan man vara 100 procent säker på att få sällskap av någon Lavskrika. För det mesta kommer de parvis eller familjevis.
André tar sig en slurk kaffe i kåsan.
Även jag.
Fanny sitter lite tankfull med sitt kaffe i knät.
Nanok var helt tokig den här vandringsturen. Det var så förbannat med Lämlar överallt så hon försökte kasta sig över dem allinop och bita ihjäl dem.
Fanny tyckte att lämmlarna var söta till en början. Men när de sprang omkring över stigen framför fötterna och pep och skrek hela hela tiden så var de inte så söta längre.
Nanok försökte bita ihjäl dem... och Tiffany försökte äta upp dem.
Vid ett tillfälle hann Tiffany äta upp en halv lämmel innan jag lyckades få henne att släppa den. Äckelhund!
Nåja, det gick ju lätt att gå på den breda fina stigen fram till Sikselet. Men sedan smalnade stigen av betydligt. Och jag höll på att trampa på en orm!
Vi fortsatte ett tag till... och Fanny höll på att trampa på en orm!
Fortsatte ytterligare en bit upp på det branta berget. Stigen var nu helt försvunnen och vi fick gå på måfå för att försöka hitta klyftan.
En Orkidé lyckades jag hitta, en Jungfru Marie nycklar. Liten och söt stod den rätt var det var framför mig.
När vi träffade på den tredje ormen var det inte roligt längre. Då vände vi och gick tillbaks.
Det var ett tappert försök i alla fall att hitta den mäktiga Kanjonen. Men vi måste ta reda på hur sjutton man går dit på smidigaste sätt. Och så måste vi ha varsin kraftig käpp att slå i marken med så ormarna hinner undan för jag har verkligen ingen lust att trampa på någon, eller att hundarna blir bitna.
Vi grillade lite mat på tillbakavägen vid Sikselet innan vi åkte hem.
Jag har en jättefin bild på den sista ormen, men datorn säger varje gång jag försöker få in den på bloggen att det är något fel så tyvärr kan jag inte visa den.
Så nu åkte vi iväg igen och skulle hålla utkik efter orkidéer och även få se Märkklyftan som är som en Kanjon.
När vi kom fram till Sikselet så stannade vi och drack lite kaffe. Här spanar Fanny in ett par Lavskrikor som hoppade omkring i tallarna alldeles intill oss. De är verkligen söta! Så himla nyfikna av sig. Alltid när man är i "gammelskogar" kan man vara 100 procent säker på att få sällskap av någon Lavskrika. För det mesta kommer de parvis eller familjevis.
André tar sig en slurk kaffe i kåsan.
Även jag.
Fanny sitter lite tankfull med sitt kaffe i knät.
Nanok var helt tokig den här vandringsturen. Det var så förbannat med Lämlar överallt så hon försökte kasta sig över dem allinop och bita ihjäl dem.
Fanny tyckte att lämmlarna var söta till en början. Men när de sprang omkring över stigen framför fötterna och pep och skrek hela hela tiden så var de inte så söta längre.
Nanok försökte bita ihjäl dem... och Tiffany försökte äta upp dem.
Vid ett tillfälle hann Tiffany äta upp en halv lämmel innan jag lyckades få henne att släppa den. Äckelhund!
Nåja, det gick ju lätt att gå på den breda fina stigen fram till Sikselet. Men sedan smalnade stigen av betydligt. Och jag höll på att trampa på en orm!
Vi fortsatte ett tag till... och Fanny höll på att trampa på en orm!
Fortsatte ytterligare en bit upp på det branta berget. Stigen var nu helt försvunnen och vi fick gå på måfå för att försöka hitta klyftan.
En Orkidé lyckades jag hitta, en Jungfru Marie nycklar. Liten och söt stod den rätt var det var framför mig.
När vi träffade på den tredje ormen var det inte roligt längre. Då vände vi och gick tillbaks.
Det var ett tappert försök i alla fall att hitta den mäktiga Kanjonen. Men vi måste ta reda på hur sjutton man går dit på smidigaste sätt. Och så måste vi ha varsin kraftig käpp att slå i marken med så ormarna hinner undan för jag har verkligen ingen lust att trampa på någon, eller att hundarna blir bitna.
Vi grillade lite mat på tillbakavägen vid Sikselet innan vi åkte hem.
Jag har en jättefin bild på den sista ormen, men datorn säger varje gång jag försöker få in den på bloggen att det är något fel så tyvärr kan jag inte visa den.
... fortsättning med bilder till "Picknick"
Här kommer de bilder som Fanny tog med sin kamera när vi var ute i stugan och hade picinick.
Aron startade krossen och körde i rasande fart.
Fanny kör 4-hjuling med David... och han tycks aldrig tröttna på det!
Och så körde jag några varv runt hus och uthus med honom... och så höll vi på ett bra tag.
Wilmer sparka lite boll med Gabriel.
Fanny och Wilmer längst ut på badudden. Innanför udden är det skön sand att gå på när man ska ta sig ett dopp. Denna dag blev det dock inget dopp för det var lite för luftkallt.
På hemvägen åkte vi upp på Galtistoppen med bilen. Känns lite konstigt att se ner på våra skidbackar däruppifrån. Wilmer poserar på en sten.
Syskonkärlek på "sommar"Galtis
Tiffany sprang och flåsade i snåren.
Här har vi den magnifika utsikten! Det är verkligen mäktigt att stå däruppe och se ut över Arjeplogs vidder.
Aron startade krossen och körde i rasande fart.
Fanny kör 4-hjuling med David... och han tycks aldrig tröttna på det!
Och så körde jag några varv runt hus och uthus med honom... och så höll vi på ett bra tag.
Wilmer sparka lite boll med Gabriel.
Fanny och Wilmer längst ut på badudden. Innanför udden är det skön sand att gå på när man ska ta sig ett dopp. Denna dag blev det dock inget dopp för det var lite för luftkallt.
På hemvägen åkte vi upp på Galtistoppen med bilen. Känns lite konstigt att se ner på våra skidbackar däruppifrån. Wilmer poserar på en sten.
Syskonkärlek på "sommar"Galtis
Tiffany sprang och flåsade i snåren.
Här har vi den magnifika utsikten! Det är verkligen mäktigt att stå däruppe och se ut över Arjeplogs vidder.
Midsommarafton
Jag är lite långsam av mig när det gäller skrivandet här. Om ett tag ska jag byta bloggforum och blogga på "utsidan" eller något annat där jag kan dela olika friluftsupplevelser och känna gemenskap med andra naturälskare.
Fanny har redan bloggat om midsommarafton men här kommer mina bilder.
Det är tredje midsommaren nu som jag firat ute i "Rapatjärn" där de traditionsenligt planterar in Regnbågsöringar i tre tjärnar. Fiskepremiären är då på midsommarafton och det är alltid mycket folk där både från Arjeplog och andra ställen. En tradition för många att åka till Rapatjärn på midsommarafton. Väldigt trevligt och välorganiserat.
Andra gången i sitt liv som Fanny fiskar.
Ja det gäller att ha den rätta knycken så draget kommer dit man vill. Inte alltid så lätt.
Och så veva in draget lagom fort så fisken blir intresserad.
Nämen kolla!!! Fanny fick napp! På riktigt!
Tyvärr drogs den inte upp på land tillräckligt långt innan Samuel krokade av den... så den simmade tillbaks igen. Typiskt och snopet! Men Fanny fick sin första fisk på kroken i alla fall.
Och André stoltsrar här med en finfin Regnbåge. Den passade bra senare på middagsbordet.
Hampus håller upp sin präktiga Regnbåge. Den blev också middagsmat senare. Samuel hade inte hunnit få fisk än men även han fick fångst senare.
Efter fisket så åkte vi alla ut till Hällvik och gjorde iordning midsommarmat och åt och mumsade tillsammans. Här är en bild på efterrrätten som Lisa gjort. Härlig jordgubbstårta... och lilla rara Gabriel suktar efter att få hugga in.
Efter mat och tårta blev det lekar. Krister delade upp oss i två lag. Först började vi med Kubbspel.
Krister och Hampus ser lite tveksamma ut. Blev det rätt det här?
Nanok och Bina tittade intresserade på. Och konstigt nog var de kompisar för en gångs skull.
André väntar på sin tur.
Vi fick turas om att köra 4-hjulingen med lilla David. Det är roligare än allt annat tycker han.
Nästa gren var att skjuta luftgevär. Det var verkligen inte lätt. Enda gången jag gjort det har varit på Gröna Lund och då sitter geväret fast så man har så bra stöd, så det var verkligen stor skillnad nu när vi skulle stå rätt upp och ner och skjuta prick. Hampus var rätt stadig på handen.
Här har vi det enda proffset bland oss... Krister. Han är van att hantera diverse skjutvapen.
Fanny var inte så dålig minsann!
Oj så jag koncentrerade mig... och oj så vingligt det kändes. Och inte gick det så bra heller. Men kul var det.
Hampus och Fanny tar igen sig mellan tävlingsgrenarna. Myggen var som vanligt besvärliga.
Och så siktar Aron med hjälp av pappa. Han blir väl lika duktig en vacker dag.
Nästa gren... kast med hästsko. Lisa slänger iväg skon med stor kraft.
Näste man att kasta...
Och nästa...
Efter hästskokastningen blev det fotboll mellan lagen. Det har jag tyvärr ingen bild på för vi var allihop upptagna med att försöka göra mål och vinna.
Det var fruktansvärt jobbigt kan jag tala om.
Barnen tyckte det var jätteroligt att vi vuxna var med och lekte, speciellt fotbollen.
Innan vi gick och la oss så badade vi bastu och slängde oss i det kalla sköna vattnet. Uppfriskande!
Och så kröp jag och André in i tältet och sov. Fanny och Hampus sov i stugan.
Fanny har redan bloggat om midsommarafton men här kommer mina bilder.
Det är tredje midsommaren nu som jag firat ute i "Rapatjärn" där de traditionsenligt planterar in Regnbågsöringar i tre tjärnar. Fiskepremiären är då på midsommarafton och det är alltid mycket folk där både från Arjeplog och andra ställen. En tradition för många att åka till Rapatjärn på midsommarafton. Väldigt trevligt och välorganiserat.
Andra gången i sitt liv som Fanny fiskar.
Ja det gäller att ha den rätta knycken så draget kommer dit man vill. Inte alltid så lätt.
Och så veva in draget lagom fort så fisken blir intresserad.
Nämen kolla!!! Fanny fick napp! På riktigt!
Tyvärr drogs den inte upp på land tillräckligt långt innan Samuel krokade av den... så den simmade tillbaks igen. Typiskt och snopet! Men Fanny fick sin första fisk på kroken i alla fall.
Och André stoltsrar här med en finfin Regnbåge. Den passade bra senare på middagsbordet.
Hampus håller upp sin präktiga Regnbåge. Den blev också middagsmat senare. Samuel hade inte hunnit få fisk än men även han fick fångst senare.
Efter fisket så åkte vi alla ut till Hällvik och gjorde iordning midsommarmat och åt och mumsade tillsammans. Här är en bild på efterrrätten som Lisa gjort. Härlig jordgubbstårta... och lilla rara Gabriel suktar efter att få hugga in.
Efter mat och tårta blev det lekar. Krister delade upp oss i två lag. Först började vi med Kubbspel.
Krister och Hampus ser lite tveksamma ut. Blev det rätt det här?
Nanok och Bina tittade intresserade på. Och konstigt nog var de kompisar för en gångs skull.
André väntar på sin tur.
Vi fick turas om att köra 4-hjulingen med lilla David. Det är roligare än allt annat tycker han.
Nästa gren var att skjuta luftgevär. Det var verkligen inte lätt. Enda gången jag gjort det har varit på Gröna Lund och då sitter geväret fast så man har så bra stöd, så det var verkligen stor skillnad nu när vi skulle stå rätt upp och ner och skjuta prick. Hampus var rätt stadig på handen.
Här har vi det enda proffset bland oss... Krister. Han är van att hantera diverse skjutvapen.
Fanny var inte så dålig minsann!
Oj så jag koncentrerade mig... och oj så vingligt det kändes. Och inte gick det så bra heller. Men kul var det.
Hampus och Fanny tar igen sig mellan tävlingsgrenarna. Myggen var som vanligt besvärliga.
Och så siktar Aron med hjälp av pappa. Han blir väl lika duktig en vacker dag.
Nästa gren... kast med hästsko. Lisa slänger iväg skon med stor kraft.
Näste man att kasta...
Och nästa...
Efter hästskokastningen blev det fotboll mellan lagen. Det har jag tyvärr ingen bild på för vi var allihop upptagna med att försöka göra mål och vinna.
Det var fruktansvärt jobbigt kan jag tala om.
Barnen tyckte det var jätteroligt att vi vuxna var med och lekte, speciellt fotbollen.
Innan vi gick och la oss så badade vi bastu och slängde oss i det kalla sköna vattnet. Uppfriskande!
Och så kröp jag och André in i tältet och sov. Fanny och Hampus sov i stugan.
Midnattssol
En kväll första veckan Fanny var här så packade vi ryggsäckarna och åkte iväg på Silvervägen till Peljekaise för att bege oss upp på toppen.
Vädret hade varit soligt hela dagen och molnen på himlen var inte hotfulla på något sätt.
Istället för att gå Kungsleden upp som är lite längre så bestämde vi att gå uppför där skidbackarna är.
Vi åkte iväg från Arjeplog vid 21.30. Ställde bilen vid liftanläggningen.
Det kändes kallt när vi startade längst ner i backen. Men det tog inte lång tid förrän vi alla tre blev varma. Det är brantare än man tror att gå uppför en skidbacke. Lite snårigt och obekvämt att gå så det var ingen njutning direkt. Men varje gång vi vände oss om och tittade ner så märktes stigningen väldigt väl.
Det tog exakt en timme att gå uppför. Fast vi gick inte riktigt ända högst upp. Det fanns en värmestuga strax nedanför toppen så vi kände att det var rätt skönt att stanna där och fika och sitta lutande mot väggen och titta på midnattssolen.
När vi väl kom upp så blev det lite mer moln än det tidigare hade varit. Typiskt. Men solen var mest molnfri och det var för en gångs skull inte blåsigt.
André hade ställt sin kamera nedanför oss och så hade han en liten fjärrkontroll att trycka på när han tog kort. Jag förstod inte det så jag satt där och stirrade på kameran och undrade...
Vi hade gott fika och varma kläder så det var riktigt härligt att sitta där med den magnifika utsikten. Både Sveriges och Norges mäktiga berg bredde ut sig en bit bort.
Tyst och stilla ute i den sena kvällen. Det enda vi hörde var en Ljungpipare som förföljde oss.
Ett kort på Fanny med midnattssolen som skymtar bakom henne. Solen försökte verkligen sträcka sina strålar ovanför de envisa molnen som så väldigt olägligt la sig över himlen.
Där ser vi solen strax innan midnatt. Men den ser ju likadan ut hela natten om det inte kommer några moln.
Ja det var en trevlig liten tur.
Innan vi började gå nerför igen så dök det upp en stor vit fågel med breda vingar som seglade alldeles intill Peljekaisetoppen. Vi hade kikare med oss och försökte se vad det var. Den lät ingenting. Efter vi hade tittat i fågelboken kom vi fram till att det var en fjälluggla.
Klockan hann bli halv 2 innan vi kom iväg med bilen hem igen. Temperaturen utomhus sjönk till bara +4.
Vädret hade varit soligt hela dagen och molnen på himlen var inte hotfulla på något sätt.
Istället för att gå Kungsleden upp som är lite längre så bestämde vi att gå uppför där skidbackarna är.
Vi åkte iväg från Arjeplog vid 21.30. Ställde bilen vid liftanläggningen.
Det kändes kallt när vi startade längst ner i backen. Men det tog inte lång tid förrän vi alla tre blev varma. Det är brantare än man tror att gå uppför en skidbacke. Lite snårigt och obekvämt att gå så det var ingen njutning direkt. Men varje gång vi vände oss om och tittade ner så märktes stigningen väldigt väl.
Det tog exakt en timme att gå uppför. Fast vi gick inte riktigt ända högst upp. Det fanns en värmestuga strax nedanför toppen så vi kände att det var rätt skönt att stanna där och fika och sitta lutande mot väggen och titta på midnattssolen.
När vi väl kom upp så blev det lite mer moln än det tidigare hade varit. Typiskt. Men solen var mest molnfri och det var för en gångs skull inte blåsigt.
André hade ställt sin kamera nedanför oss och så hade han en liten fjärrkontroll att trycka på när han tog kort. Jag förstod inte det så jag satt där och stirrade på kameran och undrade...
Vi hade gott fika och varma kläder så det var riktigt härligt att sitta där med den magnifika utsikten. Både Sveriges och Norges mäktiga berg bredde ut sig en bit bort.
Tyst och stilla ute i den sena kvällen. Det enda vi hörde var en Ljungpipare som förföljde oss.
Ett kort på Fanny med midnattssolen som skymtar bakom henne. Solen försökte verkligen sträcka sina strålar ovanför de envisa molnen som så väldigt olägligt la sig över himlen.
Där ser vi solen strax innan midnatt. Men den ser ju likadan ut hela natten om det inte kommer några moln.
Ja det var en trevlig liten tur.
Innan vi började gå nerför igen så dök det upp en stor vit fågel med breda vingar som seglade alldeles intill Peljekaisetoppen. Vi hade kikare med oss och försökte se vad det var. Den lät ingenting. Efter vi hade tittat i fågelboken kom vi fram till att det var en fjälluggla.
Klockan hann bli halv 2 innan vi kom iväg med bilen hem igen. Temperaturen utomhus sjönk till bara +4.
Inlines
Sista kvällen Wilmer var här åkte han och jag iväg en bit på inlines. Wilmer lånade Andrés och jag mina nyinköpta.
Wilmer är otroligt duktig inlines-åkare. Han nästan dansade omkring på dem. Jag har aldrig varit särskilt duktig men det funkar så länge det inte är alltför mycket sten på asfalten och inte alltför mycket utförsbackar. Särskilt inte om det är utförsbacke och efter det en korsning så jag måste tvärstanna. Nej nej... jag måste tänka ut i förväg var jag ska åka så jag vet att det mest är slätt.
När jag var yngre och bodde i Enköping tog jag ofta mina inlines och åkte ca 1 mil som morgonrunda innan frukost. Det var härligt. Nästan bara cykel- och gångvägar.
Nu är jag inte lika säker på mig själv när jag står på inlines men jag åker heller inte regelbundet längre. Men då och då under sommaren blir det en tur.
Här fick Wilmer sätta sig på vägräcket och jag åkte ut en bit i vägen för att ta ett foto på mästeråkaren.
Wilmer fyller snart år så jag hade tänkt han skulle få ett par nya inlines. Antingen av mig eller sin pappa. Han är ju en fantastisk tecknare också så jag vill gärna ge honom ordentligt med material så han kan ta fram den slumrande konstnären i sig igen. Så vi får se... han ska få båda delarna på nåt sätt i alla fall.
Ja, just det... här råkade jag komma i lite rullning på mina "griller" så kortet blev lite suddigt därför. He he... så duktig är jag...
Här har vi minsta brorsorna tillsammans. Wilmer och vi andra var på Frasses och käka lite innan han skulle med bussen som sedan byttes till tåg i Jörn.
Hej då Wilmer... vi ses snart igen!
Älskar dig mycket mycket!!!
Wilmer är otroligt duktig inlines-åkare. Han nästan dansade omkring på dem. Jag har aldrig varit särskilt duktig men det funkar så länge det inte är alltför mycket sten på asfalten och inte alltför mycket utförsbackar. Särskilt inte om det är utförsbacke och efter det en korsning så jag måste tvärstanna. Nej nej... jag måste tänka ut i förväg var jag ska åka så jag vet att det mest är slätt.
När jag var yngre och bodde i Enköping tog jag ofta mina inlines och åkte ca 1 mil som morgonrunda innan frukost. Det var härligt. Nästan bara cykel- och gångvägar.
Nu är jag inte lika säker på mig själv när jag står på inlines men jag åker heller inte regelbundet längre. Men då och då under sommaren blir det en tur.
Här fick Wilmer sätta sig på vägräcket och jag åkte ut en bit i vägen för att ta ett foto på mästeråkaren.
Wilmer fyller snart år så jag hade tänkt han skulle få ett par nya inlines. Antingen av mig eller sin pappa. Han är ju en fantastisk tecknare också så jag vill gärna ge honom ordentligt med material så han kan ta fram den slumrande konstnären i sig igen. Så vi får se... han ska få båda delarna på nåt sätt i alla fall.
Ja, just det... här råkade jag komma i lite rullning på mina "griller" så kortet blev lite suddigt därför. He he... så duktig är jag...
Här har vi minsta brorsorna tillsammans. Wilmer och vi andra var på Frasses och käka lite innan han skulle med bussen som sedan byttes till tåg i Jörn.
Hej då Wilmer... vi ses snart igen!
Älskar dig mycket mycket!!!
Westernridning
Jag och Fanny hade en fantastisk dag i Boden.
Vi åkte iväg tidigt på tisdagmorgonen. André såg till att ha ärende med bilen i Arvidsjaur samma dag så vi fick åka med honom dit.
Sedan tog vi bussen vidare genom Älvsbyn och sedan landade vi i Bodden.
Där hade vi ett par timmar på oss att se oss omkring och äta lite mat innan vi blev upphämtade av killarna som hade ridningen på Western Farm.
Boden är en småtrevlig och fin stad och vädret var skönt så det var bra att vi hann se lite grann och handla lite smågrejer.
När vi kom fram till Western Farm visade det sig att det var som en uppbyggd westernstad. Häftigt.
Här har de mycket evenemang året runt. En hel del kick-off som företag ordnar. Konferenser m m. Man kan även ordna privata små festligheter över en helg.
På somrarna har de sitt lilla "High Chaparal" här och många barnfamiljer kommer då på en upplevelserik dag och får vara med och leka tillsammans med utklädd personal och stuntmen. Mycket action och pang-pang!
Här är stallet och fikarum. Efter ridningen drack vi lite kaffe och kallt vatten.
Ser den här sadeln skön ut? Eee... nää! Undrar när den användes?
Här har vi precis ställt upp hästarna på stallbacken efter den ca 2 timmar långa ridturen.
Jag ville ha en liten häst för jag trivs bäst med dem. Fanny tog en betydligt högre häst.
Vi vände hästarna och ställde oss framför stallet för solen kom in i kameran.
Det var lite lustigt att jag och flickorna haft en Newforest och en Fullblodsarab tidigare, och så valde jag en häst som var korsning mellan Newforest och Arab.
Han var lagom snabb och var ett bra val. Fannys häst var lite hetare i temperamentet och ville springa förbi vår ledarhäst hela tiden. Fanny hade lite jobb emellanåt att hålla in honom när vi galloperade.
Ja vi hade en riktigt härlig ridtur.
Efteråt hade vi ytterligare någon timme på oss att strosa i Boden innan vi tog bussen tillbaks till Arvidsjaur. Och där väntade André på oss och vi åkte hem till Arjeplog.
Och där väntade Hampus och Wilmer på oss med god middag i form av Röding och rotgrönsaksmos.
Mums mums!!!
Vi åkte iväg tidigt på tisdagmorgonen. André såg till att ha ärende med bilen i Arvidsjaur samma dag så vi fick åka med honom dit.
Sedan tog vi bussen vidare genom Älvsbyn och sedan landade vi i Bodden.
Där hade vi ett par timmar på oss att se oss omkring och äta lite mat innan vi blev upphämtade av killarna som hade ridningen på Western Farm.
Boden är en småtrevlig och fin stad och vädret var skönt så det var bra att vi hann se lite grann och handla lite smågrejer.
När vi kom fram till Western Farm visade det sig att det var som en uppbyggd westernstad. Häftigt.
Här har de mycket evenemang året runt. En hel del kick-off som företag ordnar. Konferenser m m. Man kan även ordna privata små festligheter över en helg.
På somrarna har de sitt lilla "High Chaparal" här och många barnfamiljer kommer då på en upplevelserik dag och får vara med och leka tillsammans med utklädd personal och stuntmen. Mycket action och pang-pang!
Här är stallet och fikarum. Efter ridningen drack vi lite kaffe och kallt vatten.
Ser den här sadeln skön ut? Eee... nää! Undrar när den användes?
Här har vi precis ställt upp hästarna på stallbacken efter den ca 2 timmar långa ridturen.
Jag ville ha en liten häst för jag trivs bäst med dem. Fanny tog en betydligt högre häst.
Vi vände hästarna och ställde oss framför stallet för solen kom in i kameran.
Det var lite lustigt att jag och flickorna haft en Newforest och en Fullblodsarab tidigare, och så valde jag en häst som var korsning mellan Newforest och Arab.
Han var lagom snabb och var ett bra val. Fannys häst var lite hetare i temperamentet och ville springa förbi vår ledarhäst hela tiden. Fanny hade lite jobb emellanåt att hålla in honom när vi galloperade.
Ja vi hade en riktigt härlig ridtur.
Efteråt hade vi ytterligare någon timme på oss att strosa i Boden innan vi tog bussen tillbaks till Arvidsjaur. Och där väntade André på oss och vi åkte hem till Arjeplog.
Och där väntade Hampus och Wilmer på oss med god middag i form av Röding och rotgrönsaksmos.
Mums mums!!!
Picknick
Ja synd nog så blev det kallt igen efter värmeböljan. Men att ha 25-30 plusgrader här uppe i början av juni är oerhört sällsynt. Så det är klart att Fanny och Wilmer tyckte det var hemskt när det blev normalväder igen, dvs 12-15 grader och väldigt växlande väder.
Det är antagligen jag som är onormal som vill bo här verkar det som ibland. Har ingen lust att ursäkta mig som hellre bor här än i uppland även om jag också tycker det är lite för kalla somrar. Jag har så mycket rikare liv här och värmen är inte det som avgör för min del.
I Enköping var jag jämt ensam. Inget umgänge alls.
Jag har dessutom varit med om många kalla trista somrar i Enköping så det är verkligen inte alltid varmt där.
Jag tog med mig barnen ut en stund till stugan en eftermiddag för jag ville så gärna visa hur fint jag har där ute. Wilmers gamla teckningar inramade på väggarna och andra fina minnen från barnen. Hoppas han tar upp sitt konstnärsskapande igen.
Tack för att ni följde med till stugan, det betydde jättemycket för mig.
Det var alltför råkallt inne i stugan så jag gjorde iordning fika och så gick vi ut och satte oss utanför bastun och hade picknick.
Wilmer sitter på trappan till stugan.
Så fort vi satte oss med kaffe och kakor... så kom de förbannade myggen. Ja det var bara att hämta myggmedel och kläder till allihop. Jag är lite mer hårdhudad men det har jag alltid varit.
Tröjan som Hampus lånade är en riktig gammal goding som jag köpte i slutet på 70-talet. Hel och snygg fortfarande. Skön att ha ute i stugan när vinden blåser kall.
Wilmer och Fanny med Tiffy mellan sig försöker koncentrera sig på det goda fikat.
Jag var uppe på morgonen och bakade en supergod toscakaka.
Wilmer fick nu tillbaks sin gamla rosa snusnäsduk som jag fick av honom sommaren 2008 när jag gjorde min långcykeltur. Nu blev liksom snusnäsduken som ny igen.
Tre av Hällvikskillarna satte sig och fikade med oss. Sötnosarna.
Här tog jag ett par bilder från stugan strax innan Fanny och Wilmer kom upp. Det var en sån där stilla fin fantastisk kväll. Jag satt på altanen och tittade ut över Hornavan och bara njöt som jag alltid gör av tystnaden och stillheten. Att jag aldrig tröttnar?
Nu när det är ljust dygnet runt vill jag helst vara uppe hela nätterna för det är då det är som vackrast.
Min fina Mårbackapelargon! Favoriten nummer 1. Jag satte dit några plast-ranunkel också så det lyser upp lite.
Fanny tog lite bilder efter picinicken när vi kör 4-hjuling med lilla David. Jag lägger in dem sedan när jag kopierat dem av Fanny.
Det var en fin eftermiddag vi hade därute i Hällvik.
Tack igen för ni följde med. Det värmer i mitt hjärta resten av sommaren.
Älskar er!!!
Det är antagligen jag som är onormal som vill bo här verkar det som ibland. Har ingen lust att ursäkta mig som hellre bor här än i uppland även om jag också tycker det är lite för kalla somrar. Jag har så mycket rikare liv här och värmen är inte det som avgör för min del.
I Enköping var jag jämt ensam. Inget umgänge alls.
Jag har dessutom varit med om många kalla trista somrar i Enköping så det är verkligen inte alltid varmt där.
Jag tog med mig barnen ut en stund till stugan en eftermiddag för jag ville så gärna visa hur fint jag har där ute. Wilmers gamla teckningar inramade på väggarna och andra fina minnen från barnen. Hoppas han tar upp sitt konstnärsskapande igen.
Tack för att ni följde med till stugan, det betydde jättemycket för mig.
Det var alltför råkallt inne i stugan så jag gjorde iordning fika och så gick vi ut och satte oss utanför bastun och hade picknick.
Wilmer sitter på trappan till stugan.
Så fort vi satte oss med kaffe och kakor... så kom de förbannade myggen. Ja det var bara att hämta myggmedel och kläder till allihop. Jag är lite mer hårdhudad men det har jag alltid varit.
Tröjan som Hampus lånade är en riktig gammal goding som jag köpte i slutet på 70-talet. Hel och snygg fortfarande. Skön att ha ute i stugan när vinden blåser kall.
Wilmer och Fanny med Tiffy mellan sig försöker koncentrera sig på det goda fikat.
Jag var uppe på morgonen och bakade en supergod toscakaka.
Wilmer fick nu tillbaks sin gamla rosa snusnäsduk som jag fick av honom sommaren 2008 när jag gjorde min långcykeltur. Nu blev liksom snusnäsduken som ny igen.
Tre av Hällvikskillarna satte sig och fikade med oss. Sötnosarna.
Här tog jag ett par bilder från stugan strax innan Fanny och Wilmer kom upp. Det var en sån där stilla fin fantastisk kväll. Jag satt på altanen och tittade ut över Hornavan och bara njöt som jag alltid gör av tystnaden och stillheten. Att jag aldrig tröttnar?
Nu när det är ljust dygnet runt vill jag helst vara uppe hela nätterna för det är då det är som vackrast.
Min fina Mårbackapelargon! Favoriten nummer 1. Jag satte dit några plast-ranunkel också så det lyser upp lite.
Fanny tog lite bilder efter picinicken när vi kör 4-hjuling med lilla David. Jag lägger in dem sedan när jag kopierat dem av Fanny.
Det var en fin eftermiddag vi hade därute i Hällvik.
Tack igen för ni följde med. Det värmer i mitt hjärta resten av sommaren.
Älskar er!!!
Bad i Rapatjärn
Fanny och Wilmer kom till Arjeplog idag. Som jag har längtat!
Och mitt i värsta hettan... 30 grader ute och ljummet och skönt i Hornavan.
Har jag inte varit med om här uppe tidigare. Definitivt ovanligt för att vara juni.
Vi åkte hem med Fannys och Wilmers packning till Hampus. Och sedan tog vi våra badgrejer och köpte läsk och bullar och stack iväg till Rapatjärn för att bada.
Super super super härligt!!!!
Vi hade med oss en boll som vi lekte med i vattnet.
Här står Fanny beredd att ta den.
Tiffany tar sig en liten simtur. Hon tycker inte om att bada hur varmt det än är så henne får man bära ut i vattnet och släppa i henne och så får hon simma in till land. Tiffany var ju jättevarm och flåsade med tungan hängande så det var bara en välgärning att släppa ner henne i vattnet.
Oj oj... Hampus var snabbt ute i vattnet och dök i och simmade och plaskade. Han som brukar vara en sån badkruka. Men i det ovanligt varma vattnet tvekade han inte att doppa sig.
Jag och Fanny var också rätt snabba ut och jag slängde mig i och svalkade min heta kropp.
Fanny gick omkring ett tag i vattnet innan hon doppade sig. Hon hade dagarna innan varit och badat ute i Bredsand strax utanför Enköping och sa att vattnet var lika varmt här uppe som där nere.
Hampus har fångat bollen och tänker nog passa den till Wilmer.
Jaha, vem är det bakom vattenstänket? Tror det är Hampus faktiskt.
Av någon anledning blev det inget kort taget på Wilmer just denna gång.
Men det blir fler dagar och fler bilder.
Det var André som hade sin lilla kamera med sig och knäppte lite bilder. Han försökte ta några på Nanok också när hon simmade i vattnet men hon vände sig så snabbt om när han just skulle trycka på knappen så det blev bara ryggen på henne som syntes.
Efter badet åkte vi hem till André och grillade ute på hans baksida. Mums så gott och så trevligt det var i skuggan.
Ja... sedan blev klockan 20.45 och jag var tvungen att sticka till jobbet. Jag jobbar tyvärr hela helgen.
Trevligt och alldeles underbart skönt hade vi tillsammans i alla fall hela eftermiddagen och kvällen.
Fågelskådning
I torsdags kväll åkte jag och André iväg med ett 20-tal andra Arjeplogare på fågelskådning. André hade sett på Arjeplogs hemsida att alla som var intresserade skulle träffas på torget kl 18.
Efter lite information av initiativtagaren åkte vi sedan i lång rad efter varandra i våra bilar med slutmål Båtsaur. Det var en härlig och helt ny upplevelse.
André har aldrig varit fågelintresserad tidigare men han vet att jag har ett nyvaknat intresse för det så han följde med mig på utflykten.
Kikare och fågelböcker tog vi med oss. Och kaffe förstås.
Det måste sett lustigt ut när vi åkte sakta sakta på rad Silvervägen fram. Så fort någon såg en fågel så stannade vi allihop och hoppade ut och ställde oss med kikarna och kollade.
Och så åkte vi igen... tills någon såg fågel... och så stannade vi och hoppade ut och så fram med kikarna igen. Och så diskuterade vi vad det var för fåglar vi såg. Det var några riktiga entusiaster i sällskapet som kunde otroligt mycket. Bland annat en snygg kvinnlig tandläkare i 40-års åldern.
Hon sa åt mig att hänga på henne så jag fick lära mig lite grann. Jag kunde ju ingenting om sjöfåglar. Men nu tack vare henne så kan jag en del. Jättekul.
Ja, sådär höll vi på tills vi slutligen efter ca 3 mil kom fram till Båtsjaur. Där fikade vi och pratade om både fåglar, blommor, fjärilar samt diverse utrustningar för ändamålen.
Underbart träffa naturintresserade människor på sådan enkel men spännande tur. Några hade sina barn med sig som även de hade varsin kikare och var helt fokuserade och engagerade så fort det syntes en eller flera fåglar.
Här är de fåglar som jag och André lyckades se i våra kikare:
Bergand
Bläsand
Gluttsnäppa
Grönbena
Både Gluttsnäppa och Grönbena var väldigt svåra att se med blotta ögat för de smälter in i naturens färger. Det var de erfarna skådarna som såg dem och på så vis kunde jag rikta min kikare och se dem jag också.
En söt liten Gulärla såg vi också. Vi passade ju på att skåda andra fåglar än sjöfågel naturligtvis.
Och en endaste Hussvala kom susande förbi oss.
Knipa
Orre finns ju lite varstans nu på våren utefter vägarna. Fast för det mesta Orrhonor som går och pickar i gruset.
Smålom
Småskrake
Storskrake
Svärta
Sångsvan
Här uppe finns det aldrig knölsvanar som jag är van vid, utan här har vi de lite mindre Sångsvanarna.
En Tornfalk flög plötsligt upp och iväg när vi stannat för att skåda några Knipor och Skrakar. Det var lite oväntat men kul få se en rovfågel.
En endaste Trana gick och spatserade vid en strandkant. Undrar var kompisarna var?
Viggpar
Varje gång jag såg en fågel slog jag upp i min bok vad det var. Men när det kom någon fågel flygande så hann jag inte med att se hur den såg ut. Så då frågade jag den söta trevliga tandläkaren som genast visste vad det var för fågel.
De riktiga entusiasterna i sällskapet såg drygt 30 fågelarter. Förstår inte hur de hann med att se?
Ja så nu har jag kikaren med mig så fort jag är iväg ut i skog och sjö. André har också börjat bli intresserad. Vore ju kul om vi kunde utveckla detta. Han har redan kollat på nätet efter sån där tubkikare på stativ. Då kan man se fåglar på längre avstånd.
Jag är väldigt tacksam över att få bo här uppe. Naturlivet är värt så mycket och jag känner mig hemma med det livet. Och skönt ha likasinnade omkring mig.
Träningsskor
Jag har börjat jogga igen och tycker det är jättekul.
Men jag vill ha nya skor, mina är hemskt osköna. Har alltid trivts med Nike-skor men de här senaste jag köpte har mina fötter aldrig kommit överens med.
Jag vill helst springa barfota men tänkte att det kan vara bra att vänja sig successivt. Så därför vill jag ha skor med så mycket barfotakänsla som möjligt. Vet att det finns men bara på några få ställen i Sverige. Och naturligtvis inte häruppe i Norrbotten.
Fanny hade bild på de här skorna på sin blogg:
Typ såna vill jag ha!
Hoppas jag kan hitta nåt bra i Sevilla.
Men jag vill ha nya skor, mina är hemskt osköna. Har alltid trivts med Nike-skor men de här senaste jag köpte har mina fötter aldrig kommit överens med.
Jag vill helst springa barfota men tänkte att det kan vara bra att vänja sig successivt. Så därför vill jag ha skor med så mycket barfotakänsla som möjligt. Vet att det finns men bara på några få ställen i Sverige. Och naturligtvis inte häruppe i Norrbotten.
Fanny hade bild på de här skorna på sin blogg:
Typ såna vill jag ha!
Hoppas jag kan hitta nåt bra i Sevilla.
Stockholm - Sevilla
Just nu är jag på jobbet... suck...
Men senare idag ska jag ta flyget från Arvidsjaur till Arlanda. Ska besöka min f d svärmor och sova hos henne. Ska bli trevligt träffas igen.
Och imorgon kväll åker jag, Sebastian, mamma och moster Kristina till Sevilla! Åååå så skönt det ska bli när vi äntligen kommer fram. Känns som en evighet fast det knappt är två dygn tills vi landar i Sevilla.
Ferian har just börjat där. Då får man se vackra hästar, ryttare och flamencodansare. 
La feria! Fantastiska kvinnor och fantastiska klänningar!
I den här parken har jag varit förut. Häftigt med alla gamla träd med de stora rötterna. Man kan liksom gå in där bland rötterna.
Fannys katt Lukas ska jag få träffa. Hoppas han vill kela och mysa.
Det blir jätteskönt komma till Sevilla igen. En sväng till någon kuststad blir det väl också så vi får bada. Jag längtar jättemycket efter att få bada i varmt vatten och kunna ligga och simma och plaska omkring.
Här uppe blir vattnet aldrig badbart. Blir bara snabbdopp. Tror jag ska skaffa våtdräkt.
Stugvernissage
Visar här lite fina tavlor jag har ute i stugan som min mamma, Wilmer och Sebastian målat. Det är så roligt att ha kvar dessa med så mycket minnen förknippat.
Se så ljuvliga sippor i den gamla krukan! Min mammas verk. En gång i tiden kommer konstkännare att hitta denna tavla och då blir min mamma känd konstnär. Är det dessutom efter hennes död så blir den värd en förmögenhet.
Denna tavla som heter "Ljus" är skön och rofylld. Kommer såklart inte till sin rätt här eftersom jag var tvungen ta närbild. Såhär ska man ju inte se på konst egentligen. Men jag ville bara visa hur konstnärliga mina nära och kära är.
Älskade Wilmer! Om ni bara visste hur många timmar i sträck han kunde sitta för sig själv i sitt rum och måla, rita och modellera. Det var en fantastisk tid då han var helt försjunken i sitt konstnärsskap.
Här är en oljemålning av Sebastian när han var ute med min mamma på Rävsten. Sebastian har inte målat så mycket i sina dar men det är roligt att ha kvar den här som han målat ute på vårat kära Rävsten.
Tror det här är en av mammas första oljemålningar. Träd var det som hon målade mycket i början av sin konstnärskarriär. Jag hade en stor riktigt pastellig oljemålning av henne tidigare men den fick Evelina ta över när jag flyttade upp. Den hänger så fint hos henne.
Mamma har gett bort tavlor till både mig och barnen emellanåt och man märker att ju mer hon målar desto bättre blir det. Hon borde satsa lite mer på detta och ha en egen vernissage i Enköping där hon numera bor.
Fniss... den här och nästa akvarellmålning av Wilmer gör mig varm i hjärtat. Han hade just upptäckt tekniken med akvarellmålning och tyckte det var jätteroligt.
En morgon när jag klev upp och satte mig i vardagsrummet med min kaffekopp... såg jag att två blommor från fönstret stod på bordet. Tänkte hur sjutton det kom sig att de stod där? Vem och varför? Denna Pelargon var avklippt och ställd i vas och såg inte mycket ut för världen men ändå söt.
Visst har han fått med detaljerna på ett suveränt sätt fast han just börjat med akvarellmålning?
Den här och den förra blomman hade Wilmer alltså varit uppe och målat av under natten när jag sov. Så himla gulligt!!!
Han målade fler blom-akvareller som han gav bort till sin mormor och syskon. Jättefina allihop. Kan inte låta bli att fascineras över detaljerna han fått till trots han var helt nybörjare.
Wilmer fortsatte några år till med sitt tecknande och målande och modellerande. Men rätt som det var bara slutade han helt tvärt.
Jag har försökt uppmuntrat honom att ta upp det igen och han vill det gärna men det blir liksom inte av. Wilmers pappa har också tecknat och målat tidigare i sitt liv så jag förstår inte att han inte kan köpa hem grejer så att de kan ha det som ett gemensamt intresse. Båda har ju begåvning. Men tala med hans pappa är ju som att tala till en vägg helt utan struktur.
Hoppas Wilmers mormor kan ta upp detta intresse tillsammans med honom nu när de bor i samma stad. Jag pratade med Wilmer om det härom veckan och jag märkte att det tändes en glöd i hans röst under samtalet.
Evelina och Fanny har också gjort fantastiska teckningar och målningar som jag haft uppe på väggarna tidigare. Har några av dem hemma i Hampus lägenhet så de har jag inte tagit med här.
Hampus har nog inte målat eller ritat så mkt men han vävde ett par vägglöpare till mig som jag sparat.
Ja det var allt från denna gång från mysstugan.
Se så ljuvliga sippor i den gamla krukan! Min mammas verk. En gång i tiden kommer konstkännare att hitta denna tavla och då blir min mamma känd konstnär. Är det dessutom efter hennes död så blir den värd en förmögenhet.
Denna tavla som heter "Ljus" är skön och rofylld. Kommer såklart inte till sin rätt här eftersom jag var tvungen ta närbild. Såhär ska man ju inte se på konst egentligen. Men jag ville bara visa hur konstnärliga mina nära och kära är.
Älskade Wilmer! Om ni bara visste hur många timmar i sträck han kunde sitta för sig själv i sitt rum och måla, rita och modellera. Det var en fantastisk tid då han var helt försjunken i sitt konstnärsskap.
Här är en oljemålning av Sebastian när han var ute med min mamma på Rävsten. Sebastian har inte målat så mycket i sina dar men det är roligt att ha kvar den här som han målat ute på vårat kära Rävsten.
Tror det här är en av mammas första oljemålningar. Träd var det som hon målade mycket i början av sin konstnärskarriär. Jag hade en stor riktigt pastellig oljemålning av henne tidigare men den fick Evelina ta över när jag flyttade upp. Den hänger så fint hos henne.
Mamma har gett bort tavlor till både mig och barnen emellanåt och man märker att ju mer hon målar desto bättre blir det. Hon borde satsa lite mer på detta och ha en egen vernissage i Enköping där hon numera bor.
Fniss... den här och nästa akvarellmålning av Wilmer gör mig varm i hjärtat. Han hade just upptäckt tekniken med akvarellmålning och tyckte det var jätteroligt.
En morgon när jag klev upp och satte mig i vardagsrummet med min kaffekopp... såg jag att två blommor från fönstret stod på bordet. Tänkte hur sjutton det kom sig att de stod där? Vem och varför? Denna Pelargon var avklippt och ställd i vas och såg inte mycket ut för världen men ändå söt.
Visst har han fått med detaljerna på ett suveränt sätt fast han just börjat med akvarellmålning?
Den här och den förra blomman hade Wilmer alltså varit uppe och målat av under natten när jag sov. Så himla gulligt!!!
Han målade fler blom-akvareller som han gav bort till sin mormor och syskon. Jättefina allihop. Kan inte låta bli att fascineras över detaljerna han fått till trots han var helt nybörjare.
Wilmer fortsatte några år till med sitt tecknande och målande och modellerande. Men rätt som det var bara slutade han helt tvärt.
Jag har försökt uppmuntrat honom att ta upp det igen och han vill det gärna men det blir liksom inte av. Wilmers pappa har också tecknat och målat tidigare i sitt liv så jag förstår inte att han inte kan köpa hem grejer så att de kan ha det som ett gemensamt intresse. Båda har ju begåvning. Men tala med hans pappa är ju som att tala till en vägg helt utan struktur.
Hoppas Wilmers mormor kan ta upp detta intresse tillsammans med honom nu när de bor i samma stad. Jag pratade med Wilmer om det härom veckan och jag märkte att det tändes en glöd i hans röst under samtalet.
Evelina och Fanny har också gjort fantastiska teckningar och målningar som jag haft uppe på väggarna tidigare. Har några av dem hemma i Hampus lägenhet så de har jag inte tagit med här.
Hampus har nog inte målat eller ritat så mkt men han vävde ett par vägglöpare till mig som jag sparat.
Ja det var allt från denna gång från mysstugan.
Sebastians riktiga dag!
Ja det var ju den 27 april 1981 kl 05.22 i Kristianstad som den lilla krabaten kom till världen.
Så det blev lite mer 30-års firande just den 27:e.
Här står födelsedagsbarnet i köket och gör iordning avocados.
Firandet den riktiga dagen blev sent på kvällen. Sebastian slutade jobba kl 21, så vi fanns på plats strax därefter.
Både jag och Sebastian hade köpt Champagne. Här öppnas den första flaskan. Urgoda båda sorterna!!! Tänk att det är så gott med torr Champagne?! Farligt gott.
Skål på 30-års dagen!!!
Sebastian ville bli fotograferad med mössa på sig för hans hår har vuxit sig oregerligt. Han ska klippa sig så nära inpå Spanienresan som möjligt... och dit åker vi 7 maj.
Här visar Sebastian upp sina två Haglöfs-säckar som han fick av sin familj.
Tack alla snälla människor som var med och samlade pengar så jag kunde köpa två jättebra ryggsäckar till Sebastian! Skrev alla namn på födelsedagskortet!
Tack vare att André hjälpte mig att få tag i den stora ryggsäcken till ett bra pris så kunde jag köpa den andra mindre också.
Sebastian var nämligen bekymrad över hur stor ryggsäck han ville ha... gärna en stor rymlig när han är ute och vandrar och fiskar... men som ändå inte skulle vara för stor och klumpig om han bara skulle iväg över en helg och hälsa på vänner. Så nu räckte pengarna till både och. Perfekt.
André gav Sebastian frilufs-kaffepanna och stekpanna. Bra på fisketurerna framöver.
En god flaska whiskey av Hampus.
Sebastians mormor skickade en inramad målning som hon och Sebastian gjort tillsammans ute på Rävsten (utanför Gräsö) 1989. Fina minnen har vi i familjen från Rävsten. Vi vill alla tillbaks dit men det tycks aldrig bli av synd nog.
Sebastians gulliga farmor skickade kort och 500 kr... som alltid är lika välkommet varje födelsedag.
En god flaska rödvin från Evelina och Micke.
Ett hjärta från Ellenor. Dock inte hennes eget... det har hon redan gett?! Nu blev det en läckerhet som vi tycker här uppe nämligen renhjärta. Låter hemskt men är verkligen gott när det är rökt och/eller torkat. Ellenor gav Sebastian en receptbok också. Han tycker ju om att laga god mat.
30-års cigarr hade Sebastian köpt till sig själv.
Ute på altanen med både Champagne och Whiskey och Cigarr! Ja 30 år fyller man bara en gång.
Tack för ikväll båda två!
Det var gott med avocado och räkor, och utsökta ostar, och Champagne och allt annat!!!
Jag har inte räknat upp alla presenter Sebastian fått men han var väldigt nöjd med alltihop!
I Sevilla väntar ännu mer...
Så det blev lite mer 30-års firande just den 27:e.
Här står födelsedagsbarnet i köket och gör iordning avocados.
Firandet den riktiga dagen blev sent på kvällen. Sebastian slutade jobba kl 21, så vi fanns på plats strax därefter.
Både jag och Sebastian hade köpt Champagne. Här öppnas den första flaskan. Urgoda båda sorterna!!! Tänk att det är så gott med torr Champagne?! Farligt gott.
Skål på 30-års dagen!!!
Sebastian ville bli fotograferad med mössa på sig för hans hår har vuxit sig oregerligt. Han ska klippa sig så nära inpå Spanienresan som möjligt... och dit åker vi 7 maj.
Här visar Sebastian upp sina två Haglöfs-säckar som han fick av sin familj.
Tack alla snälla människor som var med och samlade pengar så jag kunde köpa två jättebra ryggsäckar till Sebastian! Skrev alla namn på födelsedagskortet!
Tack vare att André hjälpte mig att få tag i den stora ryggsäcken till ett bra pris så kunde jag köpa den andra mindre också.
Sebastian var nämligen bekymrad över hur stor ryggsäck han ville ha... gärna en stor rymlig när han är ute och vandrar och fiskar... men som ändå inte skulle vara för stor och klumpig om han bara skulle iväg över en helg och hälsa på vänner. Så nu räckte pengarna till både och. Perfekt.
André gav Sebastian frilufs-kaffepanna och stekpanna. Bra på fisketurerna framöver.
En god flaska whiskey av Hampus.
Sebastians mormor skickade en inramad målning som hon och Sebastian gjort tillsammans ute på Rävsten (utanför Gräsö) 1989. Fina minnen har vi i familjen från Rävsten. Vi vill alla tillbaks dit men det tycks aldrig bli av synd nog.
Sebastians gulliga farmor skickade kort och 500 kr... som alltid är lika välkommet varje födelsedag.
En god flaska rödvin från Evelina och Micke.
Ett hjärta från Ellenor. Dock inte hennes eget... det har hon redan gett?! Nu blev det en läckerhet som vi tycker här uppe nämligen renhjärta. Låter hemskt men är verkligen gott när det är rökt och/eller torkat. Ellenor gav Sebastian en receptbok också. Han tycker ju om att laga god mat.
30-års cigarr hade Sebastian köpt till sig själv.
Ute på altanen med både Champagne och Whiskey och Cigarr! Ja 30 år fyller man bara en gång.
Tack för ikväll båda två!
Det var gott med avocado och räkor, och utsökta ostar, och Champagne och allt annat!!!
Jag har inte räknat upp alla presenter Sebastian fått men han var väldigt nöjd med alltihop!
I Sevilla väntar ännu mer...
Påsk och 30-års firande
Det var ett fantastiskt väder vi hade över påsken!
På långfredagens eftermiddag packade vi bilen full av mat, paket, skidor, hundar m m.
Åkte tillsammans med Hampus, Sebastian och Ellenor till en stor Kåta en liten bit utanför Arvidsjaur.
På kvällen åt vi lite påskmat och umgicks en stund.
Hampus, Sebastian och Ellenor gick iväg senare och badade bastu hos en granne som Ellenor är släkt med. Jag och André och hundarna bäddade åt oss i kåtan och somnade gott.
Morgonen efter, alltså påskafton var det varmt och soligt ute redan klockan 7. Fantastiskt härligt att kunna ta med oss kaffe och frukost ut och bara njuta i det härliga vädret.
Halv 9 tog jag skidorna och Nanok med mig på en lång alldeles otroligt skön tur på ca en mil. Solen värmde så gott och Nanok drog gladeligen mig på skarsnön. Lätt för henne att springa på och lätt för skidorna att glida på. Perfekt.
Sedan åkte vi in till Arvidsjaur en sväng och handlade och gick in på ett nygammalt fik.
När vi kom tillbaks till kåtan så hade Ellenors mamma med sin man och yngsta son anlänt.
Vi fixade fint och dukade långbord i kåtan.
Vi skulle inte bara fira påsk tillsammans utan även fira Sebastians 30-års dag. Det blev väldigt lyckat.
Jag gjorde iordning för en tipspromenad utomhus... där frågorna handlade om Sebastian.
Här ser vi deltagarna vid första frågan. Mycket huvudbry blev det men det var meningen också.
Det var 7 frågor sammanlagt. Och så skrev jag längst ner på varje lapp hur de skulle ta sig till nästa fråga.
Inte helt oväntat blev det Hampus och Ellenor som kom på delad förstaplats. Så de fick dela på priset som var en god ägglikör. Men de delade med sig av drickat till resten av församlingen under kvällen.
Det ser kanske inte så skönt ut med all snö ute men det var verkligen väldigt varmt. Skillnaden här uppe mot södra sverige är att det inte blir sådär grönt och med små vårblommor som spirar i vårvärmen. Nej här är det bara brunt och trist så därför kunde snön lika gärna ligga vit och fin lite längre. Men när blommorna och träden väl sätter fart i juni så är färgerna desto mer intensiva här och håller sig så länge och blir inte utblommat på samma sätt som neråt landet.
Presentbordet
De flesta presenter öppnades här, men några sparades till självaste födelsedagen 27 april.
Vi åt den goda påskmaten innan paketöppnandet. Bland annat hade Sebastian själv gjort flera utsökt goda sillar. Det har blivit hans specialitet. Mums! Det var det godaste av allt tycker jag.
Här håller Sebastian upp en tavla som jag scrap-bookat med fotografier på honom från olika händelser i hans liv. Det var lite svårt välja ut foton för jag hade så många fina och från så många speciella händelser, men det blev bra till slut.
Påskgodis fick han också.
En bonuspresent i form av begagnat lättviktstält.
Här provar Sebastian den presenten som han uttryckligen önskat sig... Haglöfs ryggsäck på 65 liter. Stefan tynger ner den för att Sebastian ska känna hur den känns med lite vikt. Men vi får hoppas att Sebastian slipper ha Stefan i ryggsäcken hädanefter.
En prinstårta med 30 ljus i. Det är väl nästan tradition i vår familj med hemmagjord prins- eller prinsesstårta.
Här är han prinsen med tårtan!
Och så blåser han ut alla 30 ljusen! Det blev tyvärr inget kort på när vi sedan placerade tårtan på mitt specialtårtfat som är ett spelande och blinkande tårtfat. Det är egentligen fruktansvärt fult och hemskt, men jag tycker det är roligt med hemska saker ibland. Den spelade Happy birthday JÄTTEHÖGT och blinkade JÄTTEMYCKET...
Efter all mat och tårta och firande satte vi oss ute vid eldstaden. Grannens lilla kille hade gjort en så fin träbåt med grönt segel. Han hade haft den nere vid det stora vattnet och lekt med. Nu fick den ligga i en liten pöl. Den var så gullig.
Och så dags för gruppfotografering. Sebastian i mitten och vi andra bredvid. Jag satte på mig min cerisa tröja eftersom det började skymma ute så då var ju nästan allt mörkt.
Sedan stack alla iväg och badade bastu igen... utom jag och André. Vi kanske var lite tråkiga men vi visste att det skulle bli mycket alkohol och vi orkade inte med det.
Dagen var bra och vi var alla nöjda...
Än en gång:
GRATTIS SEBASTIAN!!!!!
På långfredagens eftermiddag packade vi bilen full av mat, paket, skidor, hundar m m.
Åkte tillsammans med Hampus, Sebastian och Ellenor till en stor Kåta en liten bit utanför Arvidsjaur.
På kvällen åt vi lite påskmat och umgicks en stund.
Hampus, Sebastian och Ellenor gick iväg senare och badade bastu hos en granne som Ellenor är släkt med. Jag och André och hundarna bäddade åt oss i kåtan och somnade gott.
Morgonen efter, alltså påskafton var det varmt och soligt ute redan klockan 7. Fantastiskt härligt att kunna ta med oss kaffe och frukost ut och bara njuta i det härliga vädret.
Halv 9 tog jag skidorna och Nanok med mig på en lång alldeles otroligt skön tur på ca en mil. Solen värmde så gott och Nanok drog gladeligen mig på skarsnön. Lätt för henne att springa på och lätt för skidorna att glida på. Perfekt.
Sedan åkte vi in till Arvidsjaur en sväng och handlade och gick in på ett nygammalt fik.
När vi kom tillbaks till kåtan så hade Ellenors mamma med sin man och yngsta son anlänt.
Vi fixade fint och dukade långbord i kåtan.
Vi skulle inte bara fira påsk tillsammans utan även fira Sebastians 30-års dag. Det blev väldigt lyckat.
Jag gjorde iordning för en tipspromenad utomhus... där frågorna handlade om Sebastian.
Här ser vi deltagarna vid första frågan. Mycket huvudbry blev det men det var meningen också.
Det var 7 frågor sammanlagt. Och så skrev jag längst ner på varje lapp hur de skulle ta sig till nästa fråga.
Inte helt oväntat blev det Hampus och Ellenor som kom på delad förstaplats. Så de fick dela på priset som var en god ägglikör. Men de delade med sig av drickat till resten av församlingen under kvällen.
Det ser kanske inte så skönt ut med all snö ute men det var verkligen väldigt varmt. Skillnaden här uppe mot södra sverige är att det inte blir sådär grönt och med små vårblommor som spirar i vårvärmen. Nej här är det bara brunt och trist så därför kunde snön lika gärna ligga vit och fin lite längre. Men när blommorna och träden väl sätter fart i juni så är färgerna desto mer intensiva här och håller sig så länge och blir inte utblommat på samma sätt som neråt landet.
Presentbordet
De flesta presenter öppnades här, men några sparades till självaste födelsedagen 27 april.
Vi åt den goda påskmaten innan paketöppnandet. Bland annat hade Sebastian själv gjort flera utsökt goda sillar. Det har blivit hans specialitet. Mums! Det var det godaste av allt tycker jag.
Här håller Sebastian upp en tavla som jag scrap-bookat med fotografier på honom från olika händelser i hans liv. Det var lite svårt välja ut foton för jag hade så många fina och från så många speciella händelser, men det blev bra till slut.
Påskgodis fick han också.
En bonuspresent i form av begagnat lättviktstält.
Här provar Sebastian den presenten som han uttryckligen önskat sig... Haglöfs ryggsäck på 65 liter. Stefan tynger ner den för att Sebastian ska känna hur den känns med lite vikt. Men vi får hoppas att Sebastian slipper ha Stefan i ryggsäcken hädanefter.
En prinstårta med 30 ljus i. Det är väl nästan tradition i vår familj med hemmagjord prins- eller prinsesstårta.
Här är han prinsen med tårtan!
Och så blåser han ut alla 30 ljusen! Det blev tyvärr inget kort på när vi sedan placerade tårtan på mitt specialtårtfat som är ett spelande och blinkande tårtfat. Det är egentligen fruktansvärt fult och hemskt, men jag tycker det är roligt med hemska saker ibland. Den spelade Happy birthday JÄTTEHÖGT och blinkade JÄTTEMYCKET...
Efter all mat och tårta och firande satte vi oss ute vid eldstaden. Grannens lilla kille hade gjort en så fin träbåt med grönt segel. Han hade haft den nere vid det stora vattnet och lekt med. Nu fick den ligga i en liten pöl. Den var så gullig.
Och så dags för gruppfotografering. Sebastian i mitten och vi andra bredvid. Jag satte på mig min cerisa tröja eftersom det började skymma ute så då var ju nästan allt mörkt.
Sedan stack alla iväg och badade bastu igen... utom jag och André. Vi kanske var lite tråkiga men vi visste att det skulle bli mycket alkohol och vi orkade inte med det.
Dagen var bra och vi var alla nöjda...
Än en gång:
GRATTIS SEBASTIAN!!!!!
Renbergsloppet 2 april
Känns lite märkligt att skriva om Renbergsloppet nu när snön nästan smält bort och solen står högt på himlen... men här kommer det...
Sebastian tränade hårt inför Renbergsloppet och det blev väldigt lyckat.
Kändes som förr i tiden när han var yngre och jag var och tittade och hejade vid olika tävlingsevenemang. Det har varit både Hockey, fotboll, innebandy, handboll, Tae Kwondo... och nu skidåkning.
Det var en alldeles för varm dag så många hade svårt med vallning av skidorna. Mycket klister i spannet behövdes så Sebastian stod och strök på sina skidor alldeles innan starten.
Jag var mer stressad än Sebastian när han stod där med sina skidor.
Bra blev det till slut.
Starten närmade sig och adrenalinet steg i kroppen på både Sebastian och mig. Kändes som han skulle vara med i en superviktig tävling. Jag vet ju hur hårt han tränat och satt press på sig själv.
Alla startande i 15 km klassen börjar ta plats. Både skejtare och klassiska åkare tillsammans annars hade det blivit alldeles för tunnt med åkare.
Pang! Startskottet... och alla är iväg!
Sedan återstod det bara att vänta minst 45 minuter. Sebastian hade tidigare åkt 15 km på 63 minuter så jag tänkte att kom han under det så borde han vara nöjd.
Jag hade tidigare tänkt ställa upp i tävlingen denna dag men avstod både för att jag har rätt usla löparskidor och så nyss hemkommen från den 8 mil långa turen till fjälls. Mina benmuskler och motivationsandan var inte redo för att tävla.
Ja! Där kommer nr 103! Bra att Sebstian hade orange jacka så det var lätt att urskilja honom. Speakern ropar att Sebastian Borén är näste man på ingång! Endast några skejtare har kommit före honom i denna klass.
Helt fokuserad i spurten!
Och över mållinjen... på tiden 57.06! Bravo bravo bravo....
Jättetrött! Och jättenöjd! Endast tre skejtare hann före. Alltså först bland de klassiska åkarna. Träningen gav bra resultat.
Av med skidorna och på med medaljen
Det tog ett tag att hämta andan och få ner pulsen.
Förutom medaljen fick Sebastian ett presentkort på Harrys restaurang... 500 kr. Inte fy skam.
Jag var löjligt stolt över min son!
Sebastian tränade hårt inför Renbergsloppet och det blev väldigt lyckat.
Kändes som förr i tiden när han var yngre och jag var och tittade och hejade vid olika tävlingsevenemang. Det har varit både Hockey, fotboll, innebandy, handboll, Tae Kwondo... och nu skidåkning.
Det var en alldeles för varm dag så många hade svårt med vallning av skidorna. Mycket klister i spannet behövdes så Sebastian stod och strök på sina skidor alldeles innan starten.
Jag var mer stressad än Sebastian när han stod där med sina skidor.
Bra blev det till slut.
Starten närmade sig och adrenalinet steg i kroppen på både Sebastian och mig. Kändes som han skulle vara med i en superviktig tävling. Jag vet ju hur hårt han tränat och satt press på sig själv.
Alla startande i 15 km klassen börjar ta plats. Både skejtare och klassiska åkare tillsammans annars hade det blivit alldeles för tunnt med åkare.
Pang! Startskottet... och alla är iväg!
Sedan återstod det bara att vänta minst 45 minuter. Sebastian hade tidigare åkt 15 km på 63 minuter så jag tänkte att kom han under det så borde han vara nöjd.
Jag hade tidigare tänkt ställa upp i tävlingen denna dag men avstod både för att jag har rätt usla löparskidor och så nyss hemkommen från den 8 mil långa turen till fjälls. Mina benmuskler och motivationsandan var inte redo för att tävla.
Ja! Där kommer nr 103! Bra att Sebstian hade orange jacka så det var lätt att urskilja honom. Speakern ropar att Sebastian Borén är näste man på ingång! Endast några skejtare har kommit före honom i denna klass.
Helt fokuserad i spurten!
Och över mållinjen... på tiden 57.06! Bravo bravo bravo....
Jättetrött! Och jättenöjd! Endast tre skejtare hann före. Alltså först bland de klassiska åkarna. Träningen gav bra resultat.
Av med skidorna och på med medaljen
Det tog ett tag att hämta andan och få ner pulsen.
Förutom medaljen fick Sebastian ett presentkort på Harrys restaurang... 500 kr. Inte fy skam.
Jag var löjligt stolt över min son!
Viterskalet - Hemavan
Efter en god natts sömn gick vi upp kl 6 och var piggare än nånsin. Kom iväg på skidorna redan 7.30. Sa tack och hej till stugvärdarna.
Det första Nanok gör när vi släpper iväg henne med pulkan är att hoppa fram till en Lämmel som springer uppe på snön... och snabbt hugga tänderna i den och döda den. Ett skarpt piiip!! hördes och sen var den tyst och död. Ja ja det var hemskt... och till ingen nytta eftersom Nanok ändå inte hade tänkt äta den. Vad skulle den uppe på snön att göra just då?
Denna dag var det i stort sett bara utförsåkning. Startade på drygt 800 m ö h, och slutade dagen i Hemavan på knappt 500 m ö h. Dagsturens längd var 11 km men kändes som hälften så lång.
Nanok krånglade lite då och då så det var tur vi hade gott om tid på oss till bussen som vi skulle ta till Storuman.
Vi åkte i skoterspåret hela vägen ner och fick ploga med skidorna så det tog ordentligt på krafterna i benen må jag säga.
Det är inte helt riskfritt att åka skidor där det är så hårt trafikerat med skotrar. Detta såg vi på ett ställe:
Denna unga tjej dog i en skoterolycka. Det var rätt öppen terräng och fri sikt men ändå hände det förfärliga. Föräldrarna fick detta minnesmonument uppsatt på platsen där hon dog.
Vi tyckte nog att alla skoterförare vi mötte eller blev omkörda av var väldigt försiktiga och saktade ner farten. Så vi kom helskinnade och intakta fram till Hemavan en hel timme innan bussen skulle gå.
Tog fram renfällen och satte oss på en bänk som så lägligt stod till förfogande utanför ICA. Drack kaffe och åt nyinköpt färskt bröd. Mums!
Nanok tyckte tydligen att det där stället var vår alldeles egna privata sfär... hon ylade och skällde om någon närmade sig bänken.
Det var bra för henne att komma hem till Arjeplog på eftermiddagen så hon kunde bli sig själv och anpassa sig till civilisationen igen.
Ja denna 8 mil långa skidtur tog två dagar längre än vad vi tänkt från början men det var bra att vi tog det så lugnt ändå. Annars hade jag nog varit avskräckt från fler långturer framöver.
Det första Nanok gör när vi släpper iväg henne med pulkan är att hoppa fram till en Lämmel som springer uppe på snön... och snabbt hugga tänderna i den och döda den. Ett skarpt piiip!! hördes och sen var den tyst och död. Ja ja det var hemskt... och till ingen nytta eftersom Nanok ändå inte hade tänkt äta den. Vad skulle den uppe på snön att göra just då?
Denna dag var det i stort sett bara utförsåkning. Startade på drygt 800 m ö h, och slutade dagen i Hemavan på knappt 500 m ö h. Dagsturens längd var 11 km men kändes som hälften så lång.
Nanok krånglade lite då och då så det var tur vi hade gott om tid på oss till bussen som vi skulle ta till Storuman.
Vi åkte i skoterspåret hela vägen ner och fick ploga med skidorna så det tog ordentligt på krafterna i benen må jag säga.
Det är inte helt riskfritt att åka skidor där det är så hårt trafikerat med skotrar. Detta såg vi på ett ställe:
Denna unga tjej dog i en skoterolycka. Det var rätt öppen terräng och fri sikt men ändå hände det förfärliga. Föräldrarna fick detta minnesmonument uppsatt på platsen där hon dog.
Vi tyckte nog att alla skoterförare vi mötte eller blev omkörda av var väldigt försiktiga och saktade ner farten. Så vi kom helskinnade och intakta fram till Hemavan en hel timme innan bussen skulle gå.
Tog fram renfällen och satte oss på en bänk som så lägligt stod till förfogande utanför ICA. Drack kaffe och åt nyinköpt färskt bröd. Mums!
Nanok tyckte tydligen att det där stället var vår alldeles egna privata sfär... hon ylade och skällde om någon närmade sig bänken.
Det var bra för henne att komma hem till Arjeplog på eftermiddagen så hon kunde bli sig själv och anpassa sig till civilisationen igen.
Ja denna 8 mil långa skidtur tog två dagar längre än vad vi tänkt från början men det var bra att vi tog det så lugnt ändå. Annars hade jag nog varit avskräckt från fler långturer framöver.
Syter - Viterskalet
Härligt... ännu en morgon då jag får känna mig pigg och utvilad!
Började åkningen med en jättestigning direkt från stugdörren, från 700 m ö h till 1000 m på 3-4 km! Men nu när jag var så utvilad kändes det inte så förskräckligt jobbigt. Och så visste jag att det inte skulle bli något mer uppför den dagen. Nanok var tapper och drog pulkan själv uppför de där kilometrarna. Dagens skidetapp var 12 km.
Sedan gick det brant nerför 1 km. Och då drog Nanok iväg snabbt med pulkan. Trodde hon skulle vänta på oss när det planade ut men det gjorde hon inte.
Tittade ut över snövidderna... och såg Nanok som en liten liten prick mitt ute i ingenstans. Ja det var bara att åka efter henne så hon kom inom hörhåll. Ropade och visslade... så när jag kom lite närmare henne så hörde hon mig och kom springandes på en gång. Hon var jättetrött! Det var ju varmt och soligt även denna dag.
Nanok fick stilla sig en stund och vara fast i kopplet så hon fick återhämta sig. Vi delade på en enerigkaka hon och jag.
Åkte vidare och njöt av resten av dagen i solgasset. Mäktigt åka mellan sytertopparna som höjde sig mot himlen på båda sidor om leden.
Och rätt vad det var hade Nanok försvunnit med pulkan igen!? Jaha, det var bara att leta rätt på hennes spår och följa det tills vi hittade henne.
Ha ha ha... hon hade hittat en raststuga och stog där och väntade med pulkan :)
Ja vi stannade där och drack kaffe i solen mot stugväggen. Var jätteskönt. Men Nanok fick vara bunden i kopplet igen för idag var hon ovanligt olydig.
Efter dessa soliga dagar var vi ordentligt solbruna i ansiktena. Här poserar André för att jag sagt han skulle det. Annars är inte han den som står sitter eller ligger och solar. Friskt brun blir man i ansiktet ändå när solen är framme hela dagarna.
Kom fram till Viterskalstugorna rätt tidigt på eftermiddagen. Härligt att kunna ta det lugnt och vara ordentligt utvilad på morgnarna.
En fönsterbild... kaffe, whiskey, stearinljus och vintetra. Det blev en varsin liten irish coffee och ca 1,5 glas vin varje kväll med tända ljus och eldsprakande kamin. Det gjorde gott innanför västen...
Började åkningen med en jättestigning direkt från stugdörren, från 700 m ö h till 1000 m på 3-4 km! Men nu när jag var så utvilad kändes det inte så förskräckligt jobbigt. Och så visste jag att det inte skulle bli något mer uppför den dagen. Nanok var tapper och drog pulkan själv uppför de där kilometrarna. Dagens skidetapp var 12 km.
Sedan gick det brant nerför 1 km. Och då drog Nanok iväg snabbt med pulkan. Trodde hon skulle vänta på oss när det planade ut men det gjorde hon inte.
Tittade ut över snövidderna... och såg Nanok som en liten liten prick mitt ute i ingenstans. Ja det var bara att åka efter henne så hon kom inom hörhåll. Ropade och visslade... så när jag kom lite närmare henne så hörde hon mig och kom springandes på en gång. Hon var jättetrött! Det var ju varmt och soligt även denna dag.
Nanok fick stilla sig en stund och vara fast i kopplet så hon fick återhämta sig. Vi delade på en enerigkaka hon och jag.
Åkte vidare och njöt av resten av dagen i solgasset. Mäktigt åka mellan sytertopparna som höjde sig mot himlen på båda sidor om leden.
Och rätt vad det var hade Nanok försvunnit med pulkan igen!? Jaha, det var bara att leta rätt på hennes spår och följa det tills vi hittade henne.
Ha ha ha... hon hade hittat en raststuga och stog där och väntade med pulkan :)
Ja vi stannade där och drack kaffe i solen mot stugväggen. Var jätteskönt. Men Nanok fick vara bunden i kopplet igen för idag var hon ovanligt olydig.
Efter dessa soliga dagar var vi ordentligt solbruna i ansiktena. Här poserar André för att jag sagt han skulle det. Annars är inte han den som står sitter eller ligger och solar. Friskt brun blir man i ansiktet ändå när solen är framme hela dagarna.
Kom fram till Viterskalstugorna rätt tidigt på eftermiddagen. Härligt att kunna ta det lugnt och vara ordentligt utvilad på morgnarna.
En fönsterbild... kaffe, whiskey, stearinljus och vintetra. Det blev en varsin liten irish coffee och ca 1,5 glas vin varje kväll med tända ljus och eldsprakande kamin. Det gjorde gott innanför västen...
Tärnasjö - Syter
Oj så skönt att vakna utvilad och ha krafter!
Men magen var fortfarande orolig, stressen märks där som vanligt på mig. Magen talar alltid om för mig när jag har nån slags inre stress.
Vi tog det väldigt lugnt på morgonen eftersom det nu var 14 km med mycket flack skidåkning. Som vanligt var det ca 20 minusgrader på natten men framåt 9 på morgonen hade temperaturen stigit till bara 8-10 minus. Kom iväg 10.30.
Nanok hade det så lätt med sin pulka den här dagen så hon remmade iväg väldigt väldigt långt före oss. Första 7-8 kilometrarna var på Tärnasjön och solen lös starkt på himlen. Inte ett moln syntes.
Ett gäng skotrar (19 st) mötte oss på sjön och en av dem stannade och tog kort på Nanok med sin pulka. Resten av skidturen fram till Hemavan var hemskt trafikerad av skotrar. Inte så kul men jag förstår att de vill åka den här sträckan för den är verkligen vacker. Och många tar sina skotrar ut på Tärnasjön för att fiska Röding vilket det finns väldigt gott om.
Mmm... vilken härlig dag! Här hade det där skotergänget vi tidigare mött gjort en perfekt snöbänk att sitta på. Helt i lä och med solen gassande. Det var gott med kaffe och macka.
Såhär dags på dagen var det bara 4-5 minusgrader. Nästan så snön var lite för lös i spåret.
Efter den pausen hade vi ca 5 km kvar som var kuperat och slutligen fram till Syterstugan gick det bara uppför men vi hade så mycket krafter så det kändes inte jobbigt.
Kom fram tidigt på eftermiddagen. Tog det lugnt och hade det skönt i stugan. Nanok var ute och spårade Lämlar som sjutton runt omkring. Det fanns jättemånga! Fick hålla lite koll på henne så hon inte drog iväg i sin iver...
Men magen var fortfarande orolig, stressen märks där som vanligt på mig. Magen talar alltid om för mig när jag har nån slags inre stress.
Vi tog det väldigt lugnt på morgonen eftersom det nu var 14 km med mycket flack skidåkning. Som vanligt var det ca 20 minusgrader på natten men framåt 9 på morgonen hade temperaturen stigit till bara 8-10 minus. Kom iväg 10.30.
Nanok hade det så lätt med sin pulka den här dagen så hon remmade iväg väldigt väldigt långt före oss. Första 7-8 kilometrarna var på Tärnasjön och solen lös starkt på himlen. Inte ett moln syntes.
Ett gäng skotrar (19 st) mötte oss på sjön och en av dem stannade och tog kort på Nanok med sin pulka. Resten av skidturen fram till Hemavan var hemskt trafikerad av skotrar. Inte så kul men jag förstår att de vill åka den här sträckan för den är verkligen vacker. Och många tar sina skotrar ut på Tärnasjön för att fiska Röding vilket det finns väldigt gott om.
Mmm... vilken härlig dag! Här hade det där skotergänget vi tidigare mött gjort en perfekt snöbänk att sitta på. Helt i lä och med solen gassande. Det var gott med kaffe och macka.
Såhär dags på dagen var det bara 4-5 minusgrader. Nästan så snön var lite för lös i spåret.
Efter den pausen hade vi ca 5 km kvar som var kuperat och slutligen fram till Syterstugan gick det bara uppför men vi hade så mycket krafter så det kändes inte jobbigt.
Kom fram tidigt på eftermiddagen. Tog det lugnt och hade det skönt i stugan. Nanok var ute och spårade Lämlar som sjutton runt omkring. Det fanns jättemånga! Fick hålla lite koll på henne så hon inte drog iväg i sin iver...
Serve - Tärnasjö
Kroppen och knoppen var inte redo för en dags skidtur igen denna morgon. Magen var orolig och tog tid att få lugn.
Träffade både skånekillen och stugvärden innan avfärd. Båda sa att vi skulle få en fin och skön skidtur denna dag till Tärnasjöstugan. Lät hoppfullt men jag var ändå skeptisk. Tänkte att de där skidentusiasterna tycker alltid att det är så fint och lättåkt hur som helst... men de fick rätt.
14 km var denna härliga sträcka.
Skånekillen hade studerat kartan och bestämde sig för att inte åka samma väg som vi när han skulle mot Ammarnäs. Man kan nämligen åka sjövägen ända till Ammarnäs och slipper då de besvärliga stigningarna till Aigert. Det går skoterled utmed sjön och är såklart flackt hela vägen. Han blev nog avskräckt när han såg och hörde oss kvällen innan. Det var trevligt att träffa på en ung skåning som var fascinerad över fjällvärlden och som i 10 års tid tog skidorna upp varje vinter. Inte ofta jag träffar på skåningar som turister här uppe.
Ja så åkte vi så sakteliga iväg på skidorna. Nanok fick dra pulkan själv de resterande dagarna till Hemavan. Det dröjde inte länge förrän vi kom till en rejäl uppförsbacke och benen blev trötta på en gång! Vi fick peppa Nanok jättemycket för att hon skulle dra pulkan uppför... hon måste lära sig. Det gick bra och resten av dagen var det inget problem, hon drog gladeligen och var jätteduktig.
Från och med Serve och resten av milen till Hemavan hade vi lättåkta skoterspår att åka i. Det underlättade för Nanok också för då visste hon hela tiden vart vi skulle. Så hon sprang oftast långt långt i förväg med pulkan, och sedan stod hon och väntade in oss när hon tyckte vi var för långsamma. Vilken lättnad allt var med åkningen den här dagen. Verkligen allt funkade bra.
Det var soligt och jätteskönt ute. Vi hade faktiskt fantastiskt skönt väder varenda dag, sol och några minusgrader. Det var ca 20 minusgrader varenda natt och redan framåt 9 på morgonen var temperaturen bara 5-6 minus. Fantastiskt härligt! Några minus måste det vara annars blir det för svettigt att åka skidor med packning. Det var bara sträckan mellan Aigert och Serve som det var lite kallare men inte så konstigt när vi var så högt upp nästan hela tiden. Det var ändå mest sol även då.
Den här bilden ser också ut att vara bara snööken men det var det inte denna sträcka. Den här bilden togs för att det var så vacker vy ut över fjälltopparna mot himlen. Otroligt bildskönt men syns inte så bra på bilden tyvärr.
Efter den första stigningen var det utför en bra bit och sedan var det lite upp och nerför en bra bit, och slutligen flera kilometer utför tills vi kom till Tärnasjön. Där åkte vi utefter strandkanten fram till stugan. Vilken lättnad att det var en behaglig och lättåkt tur denna dag! Vi var framme kl 15. I vanliga fall hade vi nog åkt vidare till nästa stuga efter lite rastning men vi tänkte att det är klokare att stanna i Tärnasjö och vila upp oss ordentligt. Det var otroligt soligt och varmt så både vi och andra gäster satt ute på bron och gassade oss i solen. Vad skönt att humöret och välbefinnandekänslan infunnit sig!
Nanok fick springa lös ute och hon skötte sig utomordentligt bra.
På kvällen brassade vi på eld i bastun och badade där och skrubbade oss rena. Ingen annan av gästerna ville vara med?
En av männen som övernattade där hade åkt skidor längre nerifrån än Hemavan och hans slutliga mål var Abisko. Vilken långtur! Han hade både ryggsäck och pulka med sig för han skulle vissa sträckor vara tvungen att tälta. Det finns inte STF-stugor bitvis. Blir så imponerad av dessa eldsjälar. Han hade gott om tid på sig och skulle ta det lugnt och njuta av naturen vilket jag tycker är så man ska planera sin tur.
Jag blir verkligen inte imponerad av dem som på nåt vis ska göra långa turer och så ska det vara på så snabb tid som möjligt! Varför? Vad får man ut av det? Duktighetsdiplom?
Jag var väldigt nöjd med att vi bestämde oss för att övernatta i varje stuga istället för att hasta vidare och vara helt slut på kvällarna. Det fick vi nog av de två första dagarna.
Ingen prestige finns hos mig i alla fall att åka så snabbt som möjligt.
Träffade både skånekillen och stugvärden innan avfärd. Båda sa att vi skulle få en fin och skön skidtur denna dag till Tärnasjöstugan. Lät hoppfullt men jag var ändå skeptisk. Tänkte att de där skidentusiasterna tycker alltid att det är så fint och lättåkt hur som helst... men de fick rätt.
14 km var denna härliga sträcka.
Skånekillen hade studerat kartan och bestämde sig för att inte åka samma väg som vi när han skulle mot Ammarnäs. Man kan nämligen åka sjövägen ända till Ammarnäs och slipper då de besvärliga stigningarna till Aigert. Det går skoterled utmed sjön och är såklart flackt hela vägen. Han blev nog avskräckt när han såg och hörde oss kvällen innan. Det var trevligt att träffa på en ung skåning som var fascinerad över fjällvärlden och som i 10 års tid tog skidorna upp varje vinter. Inte ofta jag träffar på skåningar som turister här uppe.
Ja så åkte vi så sakteliga iväg på skidorna. Nanok fick dra pulkan själv de resterande dagarna till Hemavan. Det dröjde inte länge förrän vi kom till en rejäl uppförsbacke och benen blev trötta på en gång! Vi fick peppa Nanok jättemycket för att hon skulle dra pulkan uppför... hon måste lära sig. Det gick bra och resten av dagen var det inget problem, hon drog gladeligen och var jätteduktig.
Från och med Serve och resten av milen till Hemavan hade vi lättåkta skoterspår att åka i. Det underlättade för Nanok också för då visste hon hela tiden vart vi skulle. Så hon sprang oftast långt långt i förväg med pulkan, och sedan stod hon och väntade in oss när hon tyckte vi var för långsamma. Vilken lättnad allt var med åkningen den här dagen. Verkligen allt funkade bra.
Det var soligt och jätteskönt ute. Vi hade faktiskt fantastiskt skönt väder varenda dag, sol och några minusgrader. Det var ca 20 minusgrader varenda natt och redan framåt 9 på morgonen var temperaturen bara 5-6 minus. Fantastiskt härligt! Några minus måste det vara annars blir det för svettigt att åka skidor med packning. Det var bara sträckan mellan Aigert och Serve som det var lite kallare men inte så konstigt när vi var så högt upp nästan hela tiden. Det var ändå mest sol även då.
Den här bilden ser också ut att vara bara snööken men det var det inte denna sträcka. Den här bilden togs för att det var så vacker vy ut över fjälltopparna mot himlen. Otroligt bildskönt men syns inte så bra på bilden tyvärr.
Efter den första stigningen var det utför en bra bit och sedan var det lite upp och nerför en bra bit, och slutligen flera kilometer utför tills vi kom till Tärnasjön. Där åkte vi utefter strandkanten fram till stugan. Vilken lättnad att det var en behaglig och lättåkt tur denna dag! Vi var framme kl 15. I vanliga fall hade vi nog åkt vidare till nästa stuga efter lite rastning men vi tänkte att det är klokare att stanna i Tärnasjö och vila upp oss ordentligt. Det var otroligt soligt och varmt så både vi och andra gäster satt ute på bron och gassade oss i solen. Vad skönt att humöret och välbefinnandekänslan infunnit sig!
Nanok fick springa lös ute och hon skötte sig utomordentligt bra.
På kvällen brassade vi på eld i bastun och badade där och skrubbade oss rena. Ingen annan av gästerna ville vara med?
En av männen som övernattade där hade åkt skidor längre nerifrån än Hemavan och hans slutliga mål var Abisko. Vilken långtur! Han hade både ryggsäck och pulka med sig för han skulle vissa sträckor vara tvungen att tälta. Det finns inte STF-stugor bitvis. Blir så imponerad av dessa eldsjälar. Han hade gott om tid på sig och skulle ta det lugnt och njuta av naturen vilket jag tycker är så man ska planera sin tur.
Jag blir verkligen inte imponerad av dem som på nåt vis ska göra långa turer och så ska det vara på så snabb tid som möjligt! Varför? Vad får man ut av det? Duktighetsdiplom?
Jag var väldigt nöjd med att vi bestämde oss för att övernatta i varje stuga istället för att hasta vidare och vara helt slut på kvällarna. Det fick vi nog av de två första dagarna.
Ingen prestige finns hos mig i alla fall att åka så snabbt som möjligt.
